PT tog i söndags på nyhetsplats emot hälsningar från läsarna i Piteå med omnejd på fars dag. Det svämmade över av hyllningar till Leif, Ingemar, Henrik och Bo och en hel del till. Klart det är kul att uppmärksamma enskilda bra pappor. För de finns förstås. Som är där för sina barn, både som små och stora. Skjutsar till träningar, vägleder och uppfostrar. Visar kärlek till barnen i ord och handling. Värre är det för dem vars pappor inte längre lever eller aldrig har tagit sitt faderskap på allvar. Kanske aldrig ens försökt. Då kan fars dag vara ett tillfälle man helst vill slippa påminnas om. Men det blir svårt eftersom handeln gör allt de kan för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Skokräm, kläder, whisky, blommor och choklad. Allt går att sälja med mördande reklam för att dämpa ett dåligt samvete.
Följer man flödet i sociala medier och tidningar på fars dag är det lätt att tro att alla Sveriges familjer är helt jämställda. Men så är inte fallet. Trots att vi snart är framme vid 2025 och föräldraförsäkringen fyller 50 i år. Enligt statistik från Försäkringskassan går det väldigt trögt: Under 2023 betalades det ut föräldrapenning till 835 609 föräldrar. Av dessa var 54 procent kvinnor och 46 procent män. Så långt hyfsat jämställt. Men ser man till antal dagar blir det mycket mörkare. Sedan 2019 har endast 30 procent av dagarna tagits ut av pappor. På närmare fem år har det alltså inte hänt någonting på det här viktiga jämställdhetsområdet.
Bortförklaringar, från både kvinnor och män i olika grad, om varför just pappan inte kan ta ut fler dagar är många och krystade. Mannen tjänar mest eller i en del fall minst. Han studerar eller så pluggar mamman. Eget företag gör det omöjligt att ta ledigt. Småbarn trivs bäst med mamman. Han skulle halka efter för mycket i karriären. Eller så är pappan arbetslös och måste söka nya viktiga jobb. Är kvinnan arbetslös däremot är det ju mest praktiskt att hon är hemma med barn. Ingen av de här argumenten håller i ett längre perspektiv.
En grupp av pappor tar ut fler dagar än andra, det är dem som har högstatusjobb. Där är det mer tillåtande och tryggt att vara ledig vilket arbetarklassens män tyvärr ofta upplever tvärtom. En studie i demografi visar dessutom att män som inte tar ut föräldraledighet alls har större risk för separation eller skilsmässa. Det säger sig självt också att är papporna hemma längre blir kontakten med barnen bättre. Och det leder i sin tur till stärkt relation mellan pappa och barn även om en skilsmässa blir aktuell längre fram. Fler fördelar är förstås att svensk föräldraförsäkring är unik och väldigt generös. Det finns alla möjligheter att dra nytta av det. Men visst är det ett avbräck ekonomiskt, vem som än är hemma med barn. Men det kompenseras ibland med en särskild extra ersättning från arbetsgivaren. Föräldraledighet är också en så pass kort del av hela arbetslivet. Om det går att ta ett billån är det fullt möjligt att planera sin privatekonomi med bebis hemma.
Så den bästa investeringen pappor kan göra är inte att skämma bort barnen med prylar. Det är att ta ut fler föräldradagar vilket gör alla till vinnare. Pappor, mammor och i allra högsta grad barnen. En satsning som verkligen betalar sig utifrån ett livslångt perspektiv. Det skadar inte heller att jämställdheten skulle förbättras rejält.