Jag har full förståelse för varför Sara Skyttedal med näbbar och klor försöker hålla sig fast vid sitt uppdrag som europaparlamentariker. För den som aldrig har haft ett riktigt arbete utanför ungdomsförbund och partiorganisation är det ett attraktivt uppdrag att ha. Det innebär en hög lön, bra förmåner och långt ifrån de svenska mediernas granskande öga.
Dessutom är reglerna utformade för att försvåra en granskning. De så kallade "kontorspengarna" behöver parlamentarikerna inte redovisa om de inte vill, det är frivilligt. De behöver inte heller återbetala något om de har pengar över efter mandatperioden. De får alltså en summa pengar varje månad som är avsevärt högre än den svenska medellönen, som ligger på 38 500 kr, men hur dessa pengar används har varken vi som medborgare eller media insyn i.
Det är värt att understryka att alla dessa ersättningar kommer från oss skattebetalare. Vi har i allra högsta grad rätt att få ta del av hur varje krona används. Det gäller för den delen alla andra medborgare i EU:s medlemsländer.
I en granskning genomförd av SVT så valde fyra partier att säga nej när de ställde frågan om de fick ta del av en sammanställning av hur "kontorspengarna" använts och om de skulle kunna få möjlighet att granska kvitton på plats eller på annat sätt. De som sade nej var Kristdemokraterna, Moderaterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Fyra partier sade ja, Centerpartiet, Liberalerna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Det är berömvärt att dessa partier sade ja, men det ska inte vara frivilligt. Jag arbetar själv i en skattefinansierad verksamhet och vet vilken noggrannhet som förväntas i redovisningen av hur vi använder de medel vi får från skattebetalarna. Varje beslut som innebär en kostnad måste kunna motiveras och redovisas, ett beslut du har svårt att motivera eller stå för ska du inte heller ta.
Offentlighetsprincipen i Sverige är en styrka i den svenska demokratin, på regeringens hemsida beskrivs den som "central i den svenska rättsordningen". Den ger allmänheten, vi medborgare och media, rätt till insyn och tillgång till allmänna handlingar som gör det möjligt för oss att både följa och granska hur stat, region och kommun hanterar våra gemensamma tillgångar.
Det är helt uppåt väggarna att samma krav på transparens och öppenhet inte gäller inom EU. Att det på denna överstatliga nivå ställs lägre krav på demokratisk insyn är helt oacceptabelt. För utan insyn riskerar parlamentet och parlamentarikernas vardag bli skyddad verkstad, om risken är låg för att ett oetiskt beteende blir upptäckt så ökar naturligtvis risken för att detta sker. Makt korrumperar, absolut makt korrumperar absolut.
Maktutövande utan insyn är en grogrund för korruption, maktmissbruk och politikerförakt. Ska EU kunna fortsätta utvecklas som det demokratiska projekt det trots allt är så måste insynen, transparensen och öppenheten öka. Det ska inte vara frivilligt, det är ett krav och något som vi medborgare har vår fullaste rätt att kräva.
Inför EU-valet så är det detta jag vill att partierna lovar. För mig är det faktiskt det enda som räknas, för utan insyn och möjlighet till granskning är allt annat ointressant.