Tisdagen den tredje november i år går amerikanerna till val för att välja en ny president. Efter fyra år med republikanen Donald Trump, har de valet att ge honom ännu en mandatperiod eller att byta ut honom mot demokraten Joe Biden.
Även i vanliga fall brukar de amerikanska valen väcka stort intresse i Sverige, och det handlar inte bara om den centrala ställning som USA intar i vår kultur – det är också det enskilda val som får störst konsekvenser utanför det egna landets gränser.
Presidentvalet år 2000 avgjordes av några få hundra röster i delstaten Florida – hade det svängt å andra hållet hade landets president blivit klimataktivisten Al Gore i stället för George W. Bush.
Med honom vid rodret hade det varit svårt att föreställa sig den invasion av Irak som destabiliserat hela Mellanöstern och lett till följdverkningar och flyktingvågor som fortfarande pågår.
Det är orimligt, men det beslut som amerikanerna fattar var fjärde år har konsekvenser för oss som inte stannar vid utrikespolitiken eller våra bilaterala relationer med USA – de sträcker sig hela vägen in i vårt ekonomiska liv och i vår inrikespolitik.
Trots att varje sådant val alltså är betydelsefullt, måste man konstatera att årets val är viktigare än något annat i modern tid. De fyra gångna åren med Donald Trump vid rodret har varit turbulenta, skrämmande och farsartade – men allt talar för att fyra år till skulle bli ännu mörkare.
I en andra mandatperiod skulle han inte längre behöva bekymra sig om att bli omvald, och skulle kunna ge sina nyckfulla och auktoritära instinkter fritt utlopp.
De säkerhetsmekanismer som hittills har omgärdat honom har under de senaste fyra åren gradvis monterats bort, och med tanke på den intensitet han har angripit rättsstaten och det demokratiska systemet är det varken paradoxalt eller någon överdrift att säga att Trump den här gången går till val på att avskaffa demokratin som vi känner den.
Ett förnyat förtroende till honom skulle inte bara ge auktoritära regimer runtom i världen förnyat råg i ryggen – det skulle också leda till att de internationella institutioner som hittills har stått emot hans angrepp skulle förlora ytterligare i auktoritet och i relevans.
Sedan det andra världskrigets slut har vi på gott och på ont levt i en världsordning formad och garanterad av en amerikansk dominans. De har varit Europas säkerhetspolitiska garant, tyngden i alla multinationella organisationer och arkitekterna till det globala frihandelssystemet.
Alla dessa överenskommelser har under de fyra senaste åren liksom satts på paus, i väntan på att återupptas när Amerika åter har en konsekvent och ansvarsfull regering, som är förmögen att formulera en sammanhängande och begriplig politik.
Förutsättningen för en sådan paus har varit att perioden av amerikansk oreda och tillbakadragande ska vara ett undantag och en övergående fas. Om så inte är fallet, om Trump skulle väljas om, kommer Sveriges och Europas roll i världen att behöva formuleras om från grunden.
Det sägs att en brittisk diplomat någon gång under 1900-talet yttrade orden: ”Man kan alltid lita på att amerikanerna gör det rätta, när de väl har uttömt alla andra möjliga alternativ.” Vi kan bara hoppas att det fortfarande är sant – att det amerikanska folket nu upplever sig ha uttömt alla de dåliga alternativen, och bestämmer sig för att göra det rätta till slut.