Jag har trauman av att ha svarat när okända nummer ringer. Det ligger mig kanske lite i fatet nu. Jag förstår att många vill komma i kontakt med sitt kommunalråd, men jag tycker det är väldigt jobbigt ibland. Det är svårt att förmå sig att svara när man vet att det kanske är en okänd människa som kommer att skrika på mig och hota mig. Det säger kommunalråd Kata Nilsson i en stor intervju med PT från i somras som återpublicerades häromdagen.
Rapporterna om hat och hot som kvinnliga politiker tvingas utstå är många. Det spelar ingen roll vilket parti de företräder. Bara att vara kvinna med makt provocerar en del män så mycket att de nästan gör vadsomhelst: Vidriga kommentarer i sociala medier, spyr ut lögner och anspelningar på sex, regelrätta fysiska hot mot hem och privatliv. Fråga vilken kvinnlig politiker som helst och de har sitt eget vittnesmål.
Riksdagsledamot Annika Strandhäll dränks dagligen i en hemsk sörja av hat och hot på forumet X. Man funderar över hur hon står ut? Samtidigt är det imponerande att hon inte ger upp. I en demokrati måste man kunna debattera, ställa argument mot varandra och spetsa till sin retorik. Alltid med fokus på sakfrågan och ej personen. Men det här klarar många män inte av. En känd köpare av kvinnors kroppar, som erkänt brottet och fått dagsböter, kan inte låta Strandhäll vara i fred. Han bara måste skriva lögn efter lögn om henne i sociala medier. Hur ska någon ung kvinna ens våga tänka tanken på att bli politiskt aktiv när man ser att det här är priset?
Lite tuff ton på nätet får man räkna med kanske en del tycker. Men det som börjar där kan leda till ännu värre saker. Sönderskurna bildäck och en sten kastad genom fönstret hemma. Eller det värsta av allt. Anna Lindh fick betala med sitt liv för att en man inte stod ut med henne som politiker. Anna var rikskänd och på valaffischer i hela landet när mordet skedde 2003.
Lokalpolitiker i landets tre största städer är däremot ofta rätt okända. Väljarna känner inte igen dem när mätningar genomförs. Men att vara kommunalråd på platser som Piteå är en annan sak. Då är igenkänningen mycket större. Att gå och handla lite mjölk kan ta sin tid när väljare vill prata och ställa frågor. Det är i grunden bra, samhällsdialogen pågår hela tiden. Men som Kata vittnar om. Man vet aldrig om personen som ringer eller kommer fram på stan har goda intentioner eller ej. Missnöje och kritik ingår i varje politikers vardag, men det går att framföra i god ton på ett konstruktivt sätt.
Kvinnor på framträdande folkvalda poster drabbas värst av hat och hot. Bland kvinnor som är ordförande i kommunstyrelser så är 70 procent utsatta jämfört med hälften av de manliga. Det visar en studie från Uppsala universitet. Kvinnorna får också utstå mer personliga hot när männen istället kontaktas utifrån sina politiska åsikter. Påhopp i sociala medier är den vanligaste formen av psykiskt våld. Rapporten visar också att medial synlighet gör det ännu värre för kvinnliga politiker.
Konsekvenserna är allvarliga. Kvinnor tystas och undviker vissa ämnen och forum för att inte riskera mer hat och hot. Det om något är ett reellt hot mot demokratin. Om samhället inte gör ordentliga krafttag mot det här riskerar vi att ha enbart manliga politiker framöver. Är det verkligen så vi vill att världens mest jämställda land ska ha det?