En partiledare har frikort till mycket. Alla håller upp dörren och hejar leende. Möten med människor och intressanta resor. Vill partiledaren har kaffe nu eller senare? Stödet är omfattande med allt från talskrivare till chaufförer. Media är i princip alltid intresserade så fort en partiledare öppnar munnen. Arbetstiden omfattande men lönen brukar vara hög. Aldrig ensam, alltid ensam som Göran Persson beskrev det.
När en ny partiledare väljs är det alltid med skräckblandad förtjusning. Några har jobbat häcken av sig för att få sin kandidat vald. Andra blir besvikna och hade hoppats på någon annan. De som jobbar runt en partiledare vet också att förtroendet och anställningen är till låns. Varje ny ledare vill forma sitt eget lag och då behöver man flytta på folk. Det kan handla om riktigt duktiga människor, men det är sekundärt. Närmast en partiledare måste det enbart finnas personer hen litar på. Därför är politiska organisationer väldigt speciella arbetsplatser. Ens kollegor eller chefer kan få gå på dagen i den förtroendebransch som politiken är. Samtidigt som personer kan rekryteras oerhört snabbt med ett telefonsamtal och börja jobba nästan direkt. Regelrätta platsannonser är ovanligt för politiska tjänster, det handlar om informella kontakter och långvariga relationer.
En sådan miljö formar en partiledare. Man vänjer sig snabbt vid privilegier och makt att få som man vill. I det stora och i det lilla. Även om Anna Kinberg Batra fick lämna som Moderaternas partiledare 2017 efter rätt trista turer internt så märks det nu att den tiden har gjort avtryck. Varje dag kommer nya rapporter i media om hur hon trampar i klaveret som landshövding i Stockholms län. Hon anställer goda vänner med topplöner och tummar på rekryteringsreglerna. Pekar med hela handen i interna mejl. Styr och ställer helt utanför det mandat hon har som myndighetschef. Tycker att besparingskrav inte gäller just henne. Som om det inte vore nog finns vittnesmål om dålig arbetsmiljö. Hon sägs köra över folk och få dem att gråta efter tuffa möten. Allt det här hade varit möjligt i rollen som partiledare. Men länsstyrelsen i Stockholm är inget parti. Det är en myndighet som ska skötas på ett korrekt sätt.
Fackförbundet ST är kritiska och Lisa Palmér säger till TV4 Nyheterna: "Det råder frustration och oro bland anställda och förtroendet är i botten, både för Länsstyrelsen och för Kinberg Batra. Många medarbetare säger att man skäms lite för att jobba på länsstyrelsen."
En namninsamling som den ideella föreningen Mitt skifte har startat kräver att Anna Kinberg Batra får sparken. Hittills har över 10 000 personer skrivit på. Men regeringen står fortfarande bakom Stockholms landshövding. Kinberg Batra själv vill jobba för att förtroendet inte ska kunna ifrågasättas. Men den chansen är passerad. Det är alltför många graverande uppgifter som har kommit fram. Kanske inte olagliga, men djupt olämpligt att runda regler och anställa sin bästa vän. Ungefär som ingen skulle märka det? Puckat är ordet.
Nu är det inte längre en fråga hur hon ska reparera förtroendeskadan. Det handlar istället om när den här veckan beskedet kommer. Lika bra att börja packa redan idag och boka flyttbil till Tessinska palatset. Sveriges huvudstad förtjänar en landshövding som förstår att uppdraget inte kan hanteras med lite hä hä och hepp hepp.