Bakom den positiva utvecklingen ligger it-miljardären Dan Olofsson med rötterna i Kaxås. Han kunde inte med att se bygden avfolkas och dö och ville se om det gick att vända trenden. Och fem år senare kan man ju konstatera att han lyckades där varken kommun, region eller stat har gjort det.

Vad gjorde han då? Han startade projektet med just namnet Projekt Kaxås. Genom ett företag som de startade upp så köpte de mark och byggde upp både gemensamhetsanläggningar och bostäder, husen sålde de till ett fast pris för att det skulle vara möjligt för en vanlig barnfamilj att köpa dem.

– Vi ville att en vanlig familj, en undersköterska och en polis, skulle kunna köpa ett hus och få ekonomin att gå ihop. Vi sålde husen till fast pris, säger Dan Olofsson.

Personerna som flyttat dit är barnfamiljer från storstäderna eller från urbana områden i exempelvis Frankrike och Italien. Barnfamiljer som sökte sig bort från storstäderna, som ville flytta till en mindre ort där det fanns närhet till skola, förskola, mataffär och en närhet till natur och friluftsliv. Men också en plats med större trygghet för både dem själva och barnen.

Lärdomarna som dras enligt reportaget om Projekt Kaxås är till synes självklara, om landsbygden ska kunna leva måste grundläggande service bevaras. Det innebär att skolor, förskolor, affärer, sjukvård och annat måste få bli kvar och inte bara bli kvar, den måste utvecklas. Sen kan jag tycka att den slutsats som Dan Olofsson och andra med honom gör är att kommunerna gör för lite, är för passiva och inte prioriterar inflyttning och inte minst barnfamiljer.

Som tidigare kommunpolitiker i norra Sverige törs jag säga att det största fokus man har är befolkningsökning, projekt och satsningar avlöser varandra, kampanjer och opinionsbildning, bostadsbyggande och arbetstillfällen. Allt har som enda mål att öka befolkningen. Problemet är bara att vi saknar en regering och stat som bryr sig. 

För såhär är det, kommunerna kan inte göra det miljardären i Kaxås gjort. Åtminstone inte i den skala som det skulle behövas. För hur många byar finns det inte som Kaxås enbart i Norrbotten? Kaxås hade tappat halva sin befolkning sedan 1960-talet. Det är nog regel för de allra flesta byarna i vårt län, de som ökat är undantagen som bekräftar den generella trenden.

Jag har ingen aning om hur mycket pengar som Olofsson plöjde ned i sitt projekt för en enda by. Men att kommunerna själva skulle kunna göra motsvarande för alla byar i Norrbotten är helt enkelt inte realistiskt.

Det som däremot är intressant och spännande är att han har visat att det är möjligt att vända trenden. Att det finns många barnfamiljer som inte bara vill flytta norrut utan dessutom ut på landsbygden. Och att med nytänk och resurser går det att locka dessa att flytta. En annan utveckling är möjlig men det kräver också en regering som faktiskt vill något mer för Sverige än en landsbygd som avfolkas.

För tyvärr kan vi inte hoppas på att miljardärer ska rädda alla våra byar. För det första är de flesta miljardärer inte lika generösa som Olofsson och för det andra så är de inte tillräckligt många även om man tvångsflyttade dem till varsin by, drygt 200 är de, alldeles för många i min mening med alldeles för mycket pengar.

Men, med en annan regering och skattepolitik, så hade deras pengar kunnat omfördelas och gynna hela Sveriges landsbygd. Inte bara Kaxås.