Energi är intressant. Åsikterna är många, kunskaperna lite färre. Det är så lätt att ha åsikter om varför vi exporterar el, eller varför priset på bensin är så högt eller att vindkraften är helt omöjlig att satsa på. Det är inte alls lika lätt att raljera när man tänker två tankar samtidigt och har flera perspektiv med sig. Om 15 år kommer det förmodligen inte att säljas en enda fossildriven bil. Energin kommer förmodligen att vara rejält dyr och vi kommer att minska vår förbrukning. Det gör ont att ställa om och diskussionerna kommer att vara ännu mer högljudda än idag, och jag tänker två saker:
Det första är att jag vet att jag blir tvärsöver när någon skriker ut sina argument. Det gäller egentligen allt, från att lärarna i skolan borde lära barnen veta hut till att det egentligen är kvinnors våld mot män som är samhällets största problem, från att vindkraft minsann kommer att kosta mer att producera än att sälja till att skolavslutningen ska se ut som den alltid har gjort. Den som skriker högt lyssnar sällan. Och samtidigt så vet vi att när människor ropar ut sina klagomål så är det många gånger deras sätt att visa att de inte har förstått varför något håller på att hända eller att man vill ge ett tips om det man tycker är ett bättre sätt. Och om vi då inte lyssnar, vi som är runt omkring, och kanske särskilt när vi har rollen som förtroendevalda, ja då tycker man att den lokala nivån sviker och hur tokigt det än kan låta så är det ofta det som är grunden för att i stället välja en respektlös president eller rösta för att landet ska gå ur EU.
Det andra handlar om hur i all världen vi då ska kunna prata om det här med energin och det fossila beroendet utan att vi hamnar i en återvändsgränd? Energiministern öppnar t ex för att ge kärnkraften en chans. Om någon vill investera – och problemet är främst inte att det är förbjudet utan att det är jättedyrt – så ska vi i alla fall kunna prata om saken. Jag vet ärligt inte vad jag tycker, men på den positiva sidan finns fossilfriheten, att utsläppen inte ger växthusgaser. Men vem kan garantera hur världen ser ut om tusen år när bränslet nått en strålningsnivå som går att hantera? Vindkraften är å andra sidan ren och enkel – men det går såklart inte att befalla fram vind och huruvida verken är vackra – som jag tycker – eller fruktansvärt fula – som många andra verkar tycka, särskilt om de ställs nära där man bor, ja den frågan lär vi nog aldrig bli överens om. Fossila bränslen kan man också fundera mycket kring – att vi hittade på att använda dem en gång i tiden kanske var det stora felet? Att vi lärt oss leva med att energi funnits i överflöd är ju precis samma sak som också gör att det gör så ont att fasa ut. Och att spara energi genom att isolera våra hus, skapa snålare motorer och bättre verkningsgrader leder ju många gånger till att vi kostar på oss annan användning i stället för att faktiskt dra ner den totala förbrukningen.
Så här håller vi på. Men kanske är det så att vi inte alls behöver börja med att övertyga varann om de stora penseldragen och om vem som har rätt och vem som har fel. Kanske räcker det om var och en helt enkelt tar ett eget ansvar för att förbrukningen ska gå ner, oavsett prisnivåerna. Kanske måste jag själv försöka hitta alternativ till min stora dieselmotor och mina många mil efter vägen och sluta prata om att alla andra först ska göra något?