Utanför ser du rörelser och hör resten av familjen prata och leva som vanligt. Som om du inte fanns.
Det finns inget som gör mig så illa berörd som barn som far illa.
Det jag beskriver ovan har drabbat en 7-årig flicka. Hennes föräldrar står nu åtalade för misshandel.
När hon kom in till sjukhuset var hon döende. Hon var avmagrad. Smutsig. Hade spår av brännskador. Hon hade obehandlade frakturer och många blåmärken. På grund av frätskador fick hon operera bort magsäcken.
Barnkonventionen är svensk lag sedan 1 januari 2020. Det innebär att riksdagen fastställt konventionens grundprinciper i lag. Dessa säger att barn har rätt att överleva och leva. Att utvecklas fysiskt, psykiskt, andligt, moraliskt och socialt. Den säger vidare att alla åtgärder som berör barn ska sätta barnets bästa främst, före allt annat.
Det kan bland annat innebära ett omhändertagande enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.
Flickan ovan, liksom hennes syskon, är nu omhändertagna enligt denna lag. Av beskrivningen förstår vi nog alla varför. Det som är anmärkningsvärt är att det kunde gå så långt och ta så lång tid innan det skedde.
Det är ett misslyckande från samhällets sida.
Lika misslyckat är det som skett i Älvsbyn, det som kallas för LVU-skandalen. Där socialutskott och socialnämnd beslutade att riva upp en LVU-placering utan att höra barnen, utan att de fick ett rättsligt ombud, trots kännedomen att deras biologiska pappa omfattades av en utredning om barnpornografibrott.
Ett annat exempel från Norrbotten är det som skett i Gällivare. Även där har barn återlämnats till biologiska föräldrar mot barnens vilja, även där vittnade barnen om misshandel i hemmet och även där gjordes barnen rättslösa.
Där har politikerna erkänt att de lät sig påverkas av den så kallade LVU-kampanjen. En påverkanskampanj mot svensk socialtjänst i syfte att undergräva förtroendet för svenska myndigheter och lagstiftning.
Kommunen och dess socialnämnd får kraftig kritik från IVO, Inspektionen för vård och omsorg, för hanteringen. Beslutet att återlämna barnen till den våldsdömda mamman stred mot lagen och myndigheten ser allvarligt på händelsen.
I Gällivare-fallet var mamman dessutom en frontfigur för LVU-kampanjen. Inte nog med det, tongivande personer var Moderata politiker. Två av dem var inte politiker under processen, handläggaren och familjehemsmamman som anlitades för att slussa hem barnen, fick efteråt nya uppdrag – som ledamöter för Moderaterna i Gällivares socialnämnd.
Det är otroligt allvarligt att handläggare och familjehem som ska arbeta enligt lagstiftningen och barnens bästa verkar ha haft en politisk agenda. En agenda som sammanföll med påverkanskampanjen. Det åstadkommer precis det som LVU-kampanjen var ute efter, att rubba förtroendet för svenska myndigheter och lagstiftning.
Även i Älvsbyn var det högerpolitiker som drev fram beslutet att riva upp LVU-placeringen.
Frågan vi måste ställa oss, hur ser vi till att liknande saker inte händer igen? Barnens bästa ska alltid vara det som väger tyngst, även om det innebär att de måste omhändertas från sina biologiska föräldrar vid fara för deras liv, hälsa och utveckling. Medborgarna måste känna sig trygga med myndighetsutövningen och att den följer lagen.
Det får inte politiseras av politiker eller tjänstepersoner.