Det har pratats mycket om behovet av att sänka kostnaderna för inhyrd personal inom den regionala sjukvården men kommunernas enorma problem med inhyrd personal inom socialtjänsten har inte fått lika mycket uppmärksamhet. För precis som att för stor andel inhyrd personal i sjukvården innebär skenande kostnader, försämrad service och vård för medborgarna så innebär för många konsulter inom socialtjänsten en sämre och mindre rättssäker myndighetsutövning med risk för att den enskilde drabbas.
I Älvsbyn vet vi hur detta kom att spela ut. Socialchefen tog in sin tidigare kollega som enhetschef på konsultbasis, utan konkurrensutsättning genom upphandling, och resultatet blev det som kallas för LVU-skandalen. Den anställda personalen anklagades för lögner och stängdes av. Utredningar har sedan visat att de inte gjort sig skyldiga till det de anklagades för. Älvsbyns kommunledning, både politiker och högre tjänstepersoner, har sedan pekat finger på den inhyrda enhetschefen som mest ansvarig för det som skedde.
Naturligtvis är det inte så. Kommunledningen, främst dåvarande socialutskottets ordförande och socialchef, bär det största ansvaret. Men det går likafullt inte att komma ifrån att konsulten hade en stor del i det som kom att ske. Bland annat uppdagades att hon fattat beslut i andra handläggares namn, det var även hon som beställde granskningen som låg till grund för att barnen i LVU-fallet skickades hem och hon skrev också förslaget om att säga upp vården.
De som drabbades var barnen som lämnades tillbaka till sina biologiska föräldrar där pappan utreddes och senare greps för barnpornografibrott.
I Gällivare uppdagades också problem inom socialtjänsten. En konsult anlitades, samma konsult som den inhyrda enhetschefen i Älvsbyn använt sig av och totalsågats där. I Gällivare verkar utredningarna, som gjorts av konsulter, inte ha lett fram till något entydigt svar om vad som exakt hänt eller vem som eventuellt begått några fel. Två handläggare sparkades men kommunen fick inte rätt i sin uppsägning och fick istället köpa ut dem. Klart är i varje fall att tre moderata politiker styrde ett beslut, från påverkan till ärende och beslut, att återlämna två barn till sin våldsdömda mamma.
I både Älvsbyn och Gällivare ledde processerna till att barnen drabbades och gjordes rättslösa, stora förtroendeskador för både kommunen och dess myndighetsutövning men också till personalflykt. I Gällivare ledde härvan till att bara konsulter arbetade med LVU-ärenden, ingen fast anställd.
I Pajala har ännu ingen skandal eller härva uppdagats. Däremot ett till synes okontrollerat pengarullande ned i konsulters fickor. Där har kommunen köpt in konsulter inom socialtjänsten för närmare 25 miljoner kronor utan avtal och regelrätt upphandling under förra året. Till och med socialchefen har hyrts in, för 800 000 kronor i månaden! Och har dessutom kunnat attestera sina egna fakturor.
För en kommun i ekonomisk kris med ett underskott under 2023 på närmare 30 miljoner kronor så gör det så klart ont. Framför allt drabbar konsultköpen medborgarna dubbelt, dels i besparingar på allt annat och i en sämre socialtjänst.
Den här dubbelsmockan mot medborgarna måste få ett slut, helst innan konsulterna sänker våra kommuner.