I Aftonbladet läser jag om Amelia Adamo och att hennes barn tidigare reagerat på att hon öppet pratat om sitt sexliv som mogen kvinna. De får ursäkta, men eventuell prydhet är faktiskt mindre viktigt än att synliggöra att sexlivet inte bara hör ungdomen till. Jag har inte alltid delat åsikter med Adamo men jag beundrar hennes sätt att öppet prata om sexualitet, och att kärlekslivet inte behöver ta slut efter 60.
Det är sorgligt hur äldres (i synnerhet kvinnors) sexualitet beskrivs i media och kultur, samt hur den hanteras av exempelvis vården och omsorgen. För mig har detta länge varit en hjärtefråga. För män finns hjälp att få såklart, bland annat mediciner. För kvinnor saknas beforskat dito.
När kroppen förändras behöver det finnas bra och kunnigt bemötande i vården, för både män och kvinnor. Och vi behöver faktiskt prata om att sex kan vara makalöst även för de som är 75 plus. Det är inget man ska behöva ”sluta med”, bara för att man nått en viss ålder, gjort en viss operation, eller annat. Sexualitet följer hos från vagga till graven, och förändras över tid.
Detta både enkla, men samtidigt ibland svåra, nöje skänker så mycket glädje och ”må bra-hormoner” när det fungerar - och så mycket sorg och saknad när det inte gör det. Självklart varierar det. Vi människor är olika. Det varierar mellan individer, i olika perioder i livet, men det viktiga är att det faktiskt inte finns någon bortre tidsgräns.
Sexualiteten är ingenting att skämmas för och är det är kanske jobbigt att tänka på att mamma och pappa jökar, eller för den delen höra det på radio. Men lyssna inte på det då. Själv blev jag glad då mormor skaffade pojkvän. Jag glömmer aldrig hur hon lät som en ung flicka med fjärilar i magen då hon berättade att Gustav hade frågat henne om de skulle åka på bussresa till Skellefteå med HjärtLung. ”Tycker du jag borde följa?” frågade hon. Om jag tyckte! De blev sedan ett par och fick fina år tillsammans.
Samma glädje kände jag då farfar, ganska snart tyckte säkert flera, efter farmors död förälskade sig. Men när man är på slutet av repet, varför ska man vänta? Farfar började göra sig fin på morgonen, försvinna bort och inte komma hem om kvällarna. Han brukade åka till hembygdsgården, men då i arbetskläder. Vad var detta? Jo, det visade sig vara Marianne.
Marianne fick farfar att, som en förälskad ung pojke, skaffa sig nya vanor. Det var så roligt att se att han var villig att ändra sina sätt, som varit befästa under så många år, för sin nya kärleks skull. Han älskade min farmor, sedan älskade han Marianne, tills hans liv tog slut. Tack för det Marianne. Jag hade unnat dem mer tid ihop.
Kärlek är ju så fint beskaffad att den inte behöver ta slut för att det kommer in nya människor i våra liv. Kärleken kan förändras över tid. Det gör även sexlivet. Man ska inte vara så fast i hur det ska se ut, det finns så mycket myter och nidbilder och dessa behöver vi ta kål på.
Det är faktiskt något vi alla måste prata mer om, i synnerhet med våra partners men gärna med en god vän eller för den delen i ett sommarprat. Sex är en del av vår hälsa. Vi pratar om hur motion, mat och alkohol påverkar hälsan. Men ingen frågar hur det är med sexlivet. Trots att alla som vet något människans fysiska och mentala tillstånd vet hur betydelsefullt det kan vara.
Jag ser nu mycket fram emot Amelia Adamos sommarprat. Och även om hon tydligen ska ha minskat sin ”sexuella Tourettes” (som hon beskriver sitt sätt att prata om sex) så berör det en viktig sak. Barn måste, ursäkta mig, skärpa sig. Mamma och pappa slutade inte ligga för att du föddes.