Det finns ett gammalt ordspråk som lyder såhär: Det är ingen ko på isen så länge rumpan är på land. Det ska hänföra sig till tiden då korna leddes till en sjö eller ett vattendrag för att dricka vatten, så länge kon hade bakbenen på land var det ingen fara om isen brast. Idag används i allmänhet bara den första delen, "det är ingen ko på isen", för att signalera att det inte föreligger någon omedelbar fara eller risk.
Läget för mjölkbönderna i Norrbotten kan bäst beskrivas som att alla kor befinner sig på tunn och mörk våris. Därtill långt från land och med strömmande vatten under dem. Situationen är kritisk, rentav akut.
Det skildras inte minst av att Norrmejeriers vd och styrelseordförande strax före jul gick ut i Dagens industri och kritiserade regeringen hårt för att de sviker mjölkbönderna i norra Sverige. De menar att akuta åtgärder behövs för att mjölkproduktionen ska överleva i vår del av landet.
Norrmejerier har givit regeringen några konkreta och handfasta förslag:
- Höj det nationella stödet för mjölkproduktion. Stödet har inte höjts på många år eller justerats för inflation vilket i praktiken har inneburit en minskning.
- Säkerställ livsmedelsförsörjningen i norra Sverige. Mjölkbönder, bönder och livsmedelsproducenter i allmänhet kämpar med förutsättningar som gör det svårt att konkurrera med andra delar av Sverige och samtidigt behålla lönsamhet. De långa avstånden, bristfällig infrastruktur, kortare växtsäsong och högre produktionskostnader är exempel på sådana hinder.
- Prioritera och påskynda gröna investeringar. Klimatklivet måste åter öppnas för större projekt. Regeringen skar kraftig ned på detta program vilket omöjliggör för exempelvis Norrmejerier att söka medfinansiering för investeringar.
Tyvärr verkar vår regering inte ha något intresse för att göra något alls i frågan. I debattartikeln beskriver de det på följande sätt:
"Vi har vid flera tillfällen lyft det akuta läget med regeringen men möts av passivitet. Denna ovilja att agera riskerar inte bara att slå undan benen för en redan pressad näring – det hotar också den långsiktiga livsmedelsförsörjningen i en av landets mest unika regioner."
I ett nödläge där bönder beskriver det som att de "går på knäna" och att man "har svårt att se en framtid" för mjölkproduktion i våra län beskrivs alltså regeringen som "passiv".
Söker man på synonymer till ordet "passiv" så kommer att spännande urval fram. Inaktiv. Initiativlös. Trög. Viljelös. Apatisk. Likgiltig. Oföretagsam. Vi har alltså en regering som upplevs som ointresserad och likgiltig när en central del av livsmedelsförsörjningen i norra Sverige är hotad.
Det är uppseendeväckande. Särskilt med tanke på att vår statsminister så sent som i höstas, i sin regeringsförklaring, bland annat sade följande:
"Landsbygdens utveckling är avgörande för hela Sveriges framgång. Företagare inom jordbruket och skogsbruket behöver ha bättre förutsättningar att öka sin produktion genom stärkt konkurrenskraft och lönsamhet."
Det som händer idag är det rakt motsatta. Gårdarna blir allt färre. Produktionen minskar. Och regeringen gör ingenting. Var det bara tomma ord som statsministern svängde sig med? Jag får det i varje fall inte att gå ihop.
Vi har inte råd med en regering som är likgiltig inför nödlägen och kriser. Vill du behålla vår mjölk? Välj då en annan regering i nästa val.