Kiruna och Pajala är inte ensamma, det är många kommuner i Sverige som står inför bistra ekonomiska tider. Under 2023 uppvisade 126 av Sveriges 290 kommuner ett minusresultat. Inför 2024 beräknas kommunerna sakna 7 miljarder till skola, vård och omsorg.
För att inte tala om alla andra behov en kommun har, fler bostäder, underhåll av fastigheter, föreningsbidrag, infrastruktur, kultur och fritid ... ja, listan av saker som inte är lagstadgade uppdrag men som kommunerna ändå ansvarar för och som medborgarna förväntar sig ska fungera kan göras lång.
Pengarna räcker inte till, särskilt inte i kommuner som tappar befolkning. Problemen blir heller inte mindre när befolkningen under långa perioder de facto är mycket större. Som i Kiruna där befolkningen är avsevärt större på grund av arbetspendlingen, arbetskraft som alla ska ta del av den samhällsservice som finns i kommunen men som inte bidrar till den med sin inkomstskatt. Varje år går Kiruna kommun miste om omkring 100 miljoner kronor i skatteintäkter på grund av nuvarande skattesystem.
En annan faktor som bör vägas in är distansarbetet som snabbt öppnat upp, främst för tjänstemän, att arbeta i princip från vilken plats som helst. En frihet för många men som även det kan ställa till problem för hårt trängda kommuner. Ett konkret exempel är Ljusdals kommun där många "stockholmare" arbetar ifrån sina fritidsboenden i Järvsö men är fortsatt skrivna i Stockholm av skatteskäl. I praktiken har de flyttat till Ljusdals kommun men de bidrar inte till dess välfärd.
Eftersom det är kommunalskatten som är grunden för en kommuns finansiering av sina verksamheter så är det mer än rimligt att både folkbokföring och skattesystem ses över och ändras så att den kommunala inkomstskatten betalas där du arbetar eller vistas merparten av din tid.
Parallellt bör det naturligtvis även införas en kommunal skatt på industrifastigheter med tillhörande infrastruktur. Industriernas samhällsansvar är idag ytterst begränsat och sker ofta på frivillig basis. Ta till exempel statliga Vattenfall som hämtar ut miljarder i vinst varje år, inte minst från Luleälven, som under 2022 meddelade att de skulle sluta betala för räddningstjänsterna i Porjus och Vuollerim.
Bara sådär så drog man undan mattan för viktiga delar av kommunens samhällsservice. Ansvarig chef lät krasst meddela att det inte var Vattenfalls ansvar att bekosta.
Det enda kommuner som påverkats av utbyggnaden av vattenkraften får ut idag är småpengar i form av bygdemedel som får sökas via länsstyrelsen. En kommunal skatt på industrifastigheter skulle säkerställa stabila och årliga intäkter till kommunen.
Ett färskt exempel handlar om vindkraftsparkerna i Åsele kommun. Ägare är Vattenfall och vindkraftverken genererar intäkter upp emot en miljard kronor per år. Åsele kommun tvingas under 2024 att spara 11 miljoner kronor som bland annat innebär att det mesta av samhällsservicen i Fredrika försvinner.
Om parkerna anlagts i Finland hade kommunen fått omkring 24 miljoner kronor per år de första 25 åren i en kommunal fastighetsskatt. I Sverige får Åsele lite drygt 346 000 kronor i bygdemedel som plåster på såren.
Den gröna omställningen kan bara gynna norra Sverige om vi får rätt förutsättningar. Annars är systemet riggat mot oss.