Årsmöten är demokratins hjärtas fröjd och eviga längtan

Idrotten har sina säsonger. Turismen likaså. Men nu och några veckor framåt är det föreningssveriges bästa tid. Det är årsmötenas högsäsong. Ett högtidligt tillfälle att summera föregående verksamhetsår. Gå igenom räkenskaperna och förhoppningsvis ge ansvarsfrihet till styrelsen. Välja nya styrelseledamöter och nominera till andra viktiga uppdrag. En del kliver av efter lång och trogen tjänst och andra tar steget upp med större ansvar. 

Sverige är byggt av ideellt arbete. Frivilliga insatser för att göra livet bättre för andra. Det kan handla om fotbollsklubben som bidrar så mycket till unga och nyanländas meningsfulla fritid. Eller partiföreningen, oavsett partifärg, som gör det politiska arbetet som sällan syns i media. Kokar det där kaffet. Rullar fram serveringsvagnen med fika och bullar i en föreningslokal någonstans i Sverige. Flyttar bord och ställer fram stolar. Bjuder in och hälsar välkommen. Det händer i Piteå, det sker i Ystad. Överallt värnas grunden i demokratin. Man tar debatten, lyfter frågor, presenterar förslag och ser till att alla får komma till tals. Röstar om det så krävs. Mötesordföranden leder med varsam och tydlig hand årsmötet. Dagordningen är kartan och samtalet blir kompassen. 

Det kan verka segt och utan resultat för en utomstående som blickar in. Men det är själva kärnan. Det måste gå lite långsamt för att stötas och blötas ordentligt. För hastiga beslut blir sällan bra. Demokratins kvarnar maler bäst i lagom takt. Ibland behöver man tillsätta en utredning. Men besluten gör till sist skillnad. Vi kan tacka föreningsmänniskor för massor av framgångar i vårt land. Inte minst alla fackligt aktiva som har kämpat för bättre villkor på arbetsmarknaden. 

Ideellt arbete ger mycket tillbaka. Känslan av att bidra och förbättra samhället i det lilla och det stora i gemenskap med andra. Betalningen är inte pengar, men engagemanget är nyckeln. På en arbetsplats är det lättare att ställa krav på utförda insatser. I föreningar bygger det istället på att få medlemmar att vilja organisera sig. Det kräver en hel del. Lockande verksamhet, budskap man vill stå bakom och möjlighet till utveckling. Chans att få ta ansvar och påverka i viktiga frågor. Utbildning för att kunna sköta sitt uppdrag. Någon som ser en och ger den där lilla extra uppmuntran som behövs i ett grådaskigt november. En julmiddag eller ordentlig avtackning med blombukett av någon som avgår efter lång tid. 

Årsmöten är dock inte alltid ren glädje. Det är också säsongen för maktkamper och bråk. I alla föreningar finns personer som inte är där främst för föreningens uppdrag. De som vill söndra och härska dyker upp både i Kennelklubben och Vänsterpartiet. Ofta är de mästare på att spela spelet i organisationen. Med stadgar som vapen och en skicklig taktik inför och under årsmöten lyckas de ibland få precis som de vill. Medan resten tappar hakan och undrar vad som hände. Giftig stämning är svårare att hantera när det gäller ideella uppdrag. Arbetsmiljöansvar existerar inte även om det förstås är en förtroendebransch. Du har förtroende tills du inte har det längre. Varje uppdrag är till låns. 

Demokratin är hotad i flera delar av världen. Just därför måste Sverige skydda och stötta sina föreningar. Årsmötena är centrala i det. Det handlar om demokratins hjärtas fröjd och eviga längtan. Glöm aldrig det.