Just-in-time-tänket leder nämligen till att utveckling och produktion koncentreras till ett fåtal platser och allt större företag. Sårbarheten bevisades än en gång när det amerikanska företaget Crowdstrike fick problem med en uppdatering av deras programvara som medförde att Windows kraschade världen över.

Enligt deras VD berodde allt på en defekt i den uppdatering som rullades ut och inte något angrepp eller säkerhetsproblem. Dåligt skriven kod fick samhällsviktiga system att krascha. I USA påverkades system på sjukhus i staterna New York och Kalifornien och i flera stater var det problem att ringa landets larmnummer 911. I Indien medförde kraschen att flertalet flygplatser stängdes, för att kunna upprätthålla service fick vissa resenärer handskrivna boardingkort.

I Sverige ledde kraschen till att flyg försenades, tåg och annan kollektivtrafik liksom banker påverkades. Verksamheter i Norrbotten upplevde även de påverkan, bland annat stängde Biltema i Luleå sin butik, företag i Piteå hade problem att hantera betalningar och gruvan i Malmberget fick utrymmas.

Det finns fler exempel på hur sårbart det samhälle vi byggt upp är. På Taiwan finns det som ibland kallas för världens viktigaste fabrik, där tillverkas nästan alla av de mest avancerade mikrochipen som världens alla företag behöver. Samtidigt står Taiwan under invasionshot av kommunistdiktaturen i Kina. Skulle fabriken förstöras skulle det få katastrofala konsekvenser för världsekonomin.

Rysslands invasion i Ukraina är ett annat exempel, Ukraina är en av världens största spannmålsproducenter och invasionen ledde till stigande livsmedelspriser och en hotande hungerkatastrof i många länder. En katastrof som avvärjdes tack vare det spannmålsavtal som kom till men som nu löpt ut. Trots det fortsätter Ukraina exportera spannmål via Svarta Havet men det sker under hot av ryska vapen.

Det är självklart positivt att världen binds samman av ett ömsesidigt beroende, det var trots allt det som låg till grund för nuvarande EU, den kol- och stålgemenskap som ingicks 1952 i ruinerna av ett krigshärjat Europa. Den sammanslutningen skulle förhindra ett nytt storkrig i Europa, först mellan Frankrike och dåvarande Västtyskland men sedan anslöt fler stater.

Tanken var att om vi knöt ihop ekonomierna skulle det finnas intressen från alla parter att undvika konflikt. Det har varit ett fungerande koncept. Men i takt med att auktoritära krafter vunnit mark, inte minst i Ryssland och Kina, som använder naturresurser och andra ekonomiska medel för att främja sina intressen så har vi satts under press.

Kraschen som Crowdstrike orsakade var ännu en signal till EU och varje enskilt medlemsland att stärka sin motståndskraft, samhällsviktiga system, som betaltjänster, kollektivtrafik, sjukvårdssystem och liknande måste fungera. Det är precis som att vi måste se till att ha reservkraft vid exempelvis sjukhus, om ett system kraschar måste det finnas en reserv att starta upp istället. 

Vi kan inte förlita oss på att lägga alla ägg i samma korg hela tiden, förr eller senare kommer vi att snubbla. Det som är obekvämt en dag på grund av en dålig uppdatering kan bli en samhällskris en annan.