Svenska regeringar har kollektivt beslutsfattande, trotts detta låtsades en majoritet av oppositionen att det INTE fungerar så.
Det är därför Magdalena Andersson på en pressträff argt förklarade att om Johansson tvingas avgå på regeringens förda politik blir det regeringskris. Eftersom det inte är en enskild ministers agerande vi pratar om.
Det är föga förvånande att det parti som ridit på vågen av splittring och kaos så fort de fått chansen börjar vara smått desperata då de försvunnit helt under en vår som krävt både enighet och handlingskraft, ingen av dem är Sverigedemokraternas bästa gren. Det som oroar mig mest är vilka som nu tassat efter.
När jag kom in i riksdagen var Socialdemokraterna i opposition, jag hade mycket föreställningar om vad politik var och hur det fungerade. En del av det kom som tur var på skam, och det som slog mig var att det fanns en stor respekt hos mina kollegor, oavsett partifärg för den makt och det ansvar som ålagt oss som folkvalda. Det gick att förlita sig på att vi alla höll oss till de spelregler som fanns, det ingav respekt hos mig och har byggt relationer över partigränser där vi kunnat arbeta tillsammans. Det har dock hänt något under dessa år, och de verktyg som vi alla haft att bruka har börjat missbrukas i syften som inte gynnar demokratin och det politiska arbetet.
Självklart är SD missnöjda med regeringens politik, vi står väldigt långt från varandra i sakfrågor som extra pengar till fattigpensionärer, vikten av fackliga rättigheter, stoppa vinstuttagen i skolan. Även den rent ideologiska grunden om solidaritet och människors lika värde. Moderater, Kristdemokrater och Liberaler är såklart inte heller nöjda -de har andra idéer om hur Sverige ska styras.
Riksdagen har makten att rikta misstroende mot såväl regeringen som enskilda ministrar, men misstroende har aldrig syftat till att vara oppositionens sätt att visa missnöjde med regeringens förda politik. Hade detta varit allvar, och inte politiskt spel hade man riktat misstroendet mot Magdalena Andersson, men det hade blivit alltför uppenbart hur oansvarigt agerandet är att 100 dagar innan val försätta landet i regeringskris
Att högern sedan tycker att det över 60 talet straffskärpningar är för lite, kallar Morgan Johansson socialpolitiska engagemang ”att skylla ifrån sig på kommunerna”, visa bara att vi förstår problemet på olika sätt. Socialdemokraterna tror nämligen att om vi ska stoppa nyrekryteringen måste det göras insatser på kommunal nivå; det är inte i mina ögon att skylla ifrån sig.
De sista 100 dagarna inför val, är det här vi ska vara. Prata om skiljelinjerna i svensk politik. För hur det än är så är politik viktigt. Det är livsviktigt. För unga killar ska inte springa omkring med skjutvapen och mörda varandra, de ska gå i skolan och för att det ska ske måste vi stärka lokalsamhällets roll – inte bara skärpa straffen. Om det, och om att det är dags att strypa åt vinstjakten i skolan, förstärka för dem som har de tuffast, oavsett om det är pensionärer med låg inkomst eller unga i utanförskap, hur vi måste bygga ut energitillförseln-i hela landet, att vi behöver få en vettiga arbetsmarknadsinsatser så vi kan få folk i arbete i de jobb som klimatkraven skapar i Norrbotten. Ja det och mycket mer, där vill jag vara de sista 100 dagarna. Inte i kammaren och lyssna till en missbelåten opposition.