När Monica Törnell, från Söderhamn, klev upp på scenen på Mosebacke i Stockholm i söndags kväll var det ett stort undantag. Hon är en fantastisk artist med en unik röst, men det var inte det som stack ut i duggregnet i publikhavet. Det faktum att hon är kvinna däremot, det är väldigt ovanligt när det handlar om vilka som har fått Cornelispriset. Det instiftades 1988 och är egentligen ett stipendium. Sedan dess har det delats ut 37 gånger. Stiftelsen Cornelis Vreeswijks minne ligger bakom och är tydliga med att pristagaren ska vara minst 35 år och skriva, sjunga eller framträda på svenska. I början låg summan på modesta 15000 kronor men är numera uppe i en miljon. En ansenlig summa för artister som ofta saknar en stabil inkomst. Så långt allt gott.
Stipendiet är välkänt i branschen. Kopplat till en av landets största vissångare Cornelis Vreeswijk. Det är klart att det är en stor ära att bli utsedd. Men av någon märklig anledning har endast sju kvinnor fått priset sedan 1988. Det handlar om giganter som Monica Zetterlund, Lill Lindfors, Evabritt Strandberg, Louise Hoffsten, Lena Nyman, Marie Bergman och så då i år Monica Törnell.
I övrigt är det män, män och så några fler män. Hela 30 stycken och här är alla namn: Tommy Johnson, Sven Zetterberg, Tore Berger, Claes Jansson, Björn J:son Lindh, Olle Adolphson, Lasse Tennander, Lars Forssell, Stefan Sundström, Ola Magnell, Jack Vreeswijk, Sven-Bertil Taube, Mikael Wiehe, Owe Thörnqvist, Freddie Wadling, Ewert Ljusberg, Peps Persson, Rikard Wolff, Jojje Wadenius, Olle Ljungström, Tommy Körberg, Peter Carlsson, Rolf Wikström, Thorsten Flink, Svante Thuresson, Pugh Rogefeldt, Kjell Höglund, Lasse Berghagen, Dogge Doggelito och Ulf Dageby.
Listan är ett levande bevis på den ojämställdhet musikbranschen fortfarande lider av. Svart på vitt ser vi hur manliga artister höjs till skyarna och kvinnor blir ett kuriöst undantag. Sverige är fullt av fantastiska kvinnliga musiker. Men det är väldigt sällan de får synas på scen. De mest kända absolut, men hur ofta ser man en kvinna lira ett instrument i ett jazzband till exempel? Scenen och logen är männens domäner. Kvinnor förpassas till roller som körsångerska eller gästartist. Polarpriset är inte mycket bättre när det kommer till jämställdhet, men de utser iallafall två vinnare i olika musikgenrer per år. Vilket ger en större möjlighet att faktiskt lyfta både kvinnor och män.
Jurymedlemmen Gunilla Brodrej påminde kort på scen att det gärna får vara kvinnor som ansöker om nästa års Cornelisstipendium. Men med ett sådant dystert track record krävs det fler insatser än en pliktskyldig uppmaning till en stimmig publik. Sverige har genom traditionen med en stark kommunal musikskola fostrat generationer av skickliga artister. Robyn, Jill Johnson, Miss Li, Molly Hammar, Lisa Nilsson, Agnetha Fältskog, Helen Sjöholm, Little Jinder och Zara Larsson är bara några exempel. För Marie Fredriksson är det tyvärr försent. Kvalar verkligen ingen av dem in?
I slutet av hyllningskvällen fick en 12-årig flicka chans att sjunga en Cornelis-låt. Och som hon gjorde det. Med stark scennärvaro, bra röst, tajming, självförtroende och en imponerande musikalitet. För hennes och alla småtjejers skull måste det bli en förändring i musikbranschen. Men den bittra eftersmaken av 30 män och sju kvinnor ger inte mycket hopp.