Jag sökte lugnet i Krokslätt utkanten i av staden men numera bor jag i Södra Centrum. Det är en modern urban miljö byggd med stilsäkerhet, skriver byggherrarna. Här ska det bli ett attraktivt cityliv. Stadsdelen är ett praktexempel på gentrifiering, väck med allt det gamla, släng in nya namn och klyschor och vips är det ny status på området. Ett renodlat medelklassterritorium. Jag motsätter mig inte att staden förtätas, det råder stor bostadsbrist i Göteborg. Det är mer sättet det görs på och jag retar mig på förpackningen det säljs med.
Den här delen av staden ligger vid en av världens tråkigaste gator, Mölndalsvägen, och bland annat därför har den fått vara orörd länge. Förut hette stadsdelen Krokslätt. Namnet är väl inte helt utraderat än, jag bor till exempel mitt emot Krokslätts sjukhem.
Stadsdelen var ganska anspråkslös och hade inget hippt över sig. Det fanns inga trevliga små butiker, caféer och barer som i Majorna till exempel. Däremot finns fina grönområden i närheten, bland annat ett litet naturreservat, Safjället.
Det fanns små verkstäder, en boxningsklubb, skomakare, replokaler för musiker och ett par församlingar: Livets ord och The Lord's Chosen Charismatic Revival Movement, den senare en nigeriansk så kallad megakyrka med återuppväckelse som ledord. Jag blir lite nostalgisk när jag minns den kraftfulla sången och musiken som strömmade ut vid elvablecket på söndagarna.
Ytterligare en församling, Deeper Life Bible Church har lyckats bita sig kvar på en bakgård till ett av de hus som ännu inte rivits. Även den nigeriansk. Strax intill sitter Association of Recovering Motorcyclists skylt men jag vet inte om de finns kvar. Alla var beroende av hyfsat låga hyror. Området var spännande när en tittade närmare, bortom smutsen och det slitna.
Jag förstår inte varför namnet Krokslätt inte duger. Visst ligger stadsdelen i södra Göteborg men gränsen till Mölndals kommun ligger bara några hundra meter bort. Jag har svårt att få in centrum i bilden. Området runt själva kommungränsen heter Lana och är taxegräns mellan kommunerna i kollektivtrafiken. Men inte heller Lana duger, nu heter det Södertull. Så larvigt.
Kvarteret närmast min bostad heter Atlas. Där ryms två boendekoncept: Light Factory Nova och Light Factory Nyx. Återigen, namnen. Det här var Göteborgs textildistrikt med textilfabriker, inte lampfabriker. Nova ska ha stora ljusinsläpp, Nyx ska ge en råare industrikänsla. Det ska finnas en gemensam lounge, laddningsstation för elbilar, och bilpool, vilket låter trevligt och bra.
Min granne och jag tog en tur i kvarteret häromdagen. Vad vi kunde se är det bara takvåningarna med terass som har ljusinsläpp, husen ligger så tätt att det högst är tio meter från balkong till balkong. Och det är stilrent till döds. Tråkig arkitektur, totalt ocharmigt.
Jag saknar de gamla kvarteren, de gamla husen och de små verksamheterna. Allt det var skäl till att jag flyttade hit. Inga stora suvar. Jag fattar att den tiden är förbi och jag får väl gaska upp mig och besöka någon av alla de barer som ska dyka upp, enligt plan. Bli modern och urban helt enkelt.