Det kan förstås tyckas vara en småsak, men visst är det irriterande med bilister som inte använder blinkers för att tala om hur de ska svänga. Men ibland finns ett samband mellan De Stora Problemen och De Små Problemen. Ungefär som det gröna på potatisen inte är skadlig i sig, utan den berättar att det kan ha bildats glykoalkaloider.
Varför blinkar då inte folk som de borde?
En förklaring kan förstås vara okunskap. Människor har förvisso körkort, men de har inte begripit hur vi bör bete oss exempelvis i en rondell – att ange körriktning IN i cirkulationsplatsen, och ge körriktning UT ur densamma.
Okunskapen beror dels på slöhet, dels på oförmåga att ta till sig information och omvandla den till konkret handling. Ofta kommer dessa egenskaper i kombination.
Men den viktigaste förklaringen till detta tror jag är att folk skiter i att vårda det gemensamma informationsflöde som en bra trafiksituation kräver. Var och en är sig själv nog. Varför ska jag berätta för andra om jag ska svänga, när andra inte berättar för mig? Och om de berättar, så är det väl deras problem? Det är helt enkelt ett utslag av enfaldig egoism som gör att trafikanter inte vårdar ett rationellt signalsystem, där blinkandet (eller körriktning visad med utfälld arm av en cyklist) är en bärande del.
I den atenska demokratin var den gemensamma samlingsplatsen torget. Där förutsattes alla medborgare att delta i den politiska diskussionen. De som vände torget ryggen och inte deltog i samtalet kallades för ”idioter”. Idioten är således ursprungligen någon som värnar om sig själv – enbart. Och struntar i gemenskapen.
På den förenande mötesplatsen är det tänkt att vi ska försöka delta efter bästa förmåga, anstränga oss att vara ömsesidiga och kompromissa så långt det går. Vi försöker förstå andras övertygelser och berättar om vår egen uppfattning.
Ambitionen att vårda en mötesplats som rymmer alla, eller åtminstone så många som möjligt, är på väg att falla samman. Precis som folk skiter i att blinka för att underlätta för sina medtrafikanter, söker sig allt fler till sina egna torg, där de främst anstränger sig för att hitta likasinnade och hålla borta oliktänkande. Det är ett slags stamtänkande, där den egna klanen och bubblan går före den gemensamma. Det är ett strikt Vi och De Andra som gäller, inte ett största möjliga Vi. Kalla det gärna för ”fragmentisering” eller ”tribalism”. Eller folkhemstankens sönderfall.
Istället för en bred och generös åsiktskorridor delas tillvaron upp i flera olika korridorer, utan förbindelselänkar. VI har vår korridor, NI har er.
Och kanske är samhällsförändringarna vi just nu upplever så radikala att vi kan släppa drömmen om en demokratisk inkluderande samhällsordning. Och vi får se oss om efter vilken samhällsgrupp som ger oss bäst skydd och framtida välfärdsmöjligheter.
Så det är dags att välja sida. Blinka inte, och anslut dig till idioterna. Eller blinka, och visa inte bara var du ska, utan också att du vårdar samhällsgemenskapen.