De är bäst i Sverige på att göra content om döden

Ett rörligt klipp filmat från baksätet i en bil. 86-åriga Christina Schollin står vid sitt hus och vinkar ensam adjö när familjen lämnar henne efter flera dagars gemensamt sorgearbete i det stora röda huset på Lagnö. Hennes livskamrat Hans Wahlgren har nyligen avlidit efter 67 år tillsammans. Man måste ha ett bottenfruset hjärta om man inte fäller en tår till inlägget på instagram. 

Familjen Wahlgren/Ingrosso är kanske Sveriges mest kända skådespelar- och showfamilj. Ofta i kombination med stora konton på sociala medier. Bianca är framgångsrik affärskvinna och säljer sina varor på nätet som influencer. Benjamins succé som artist kan inte ha undgått någon. Pernilla visar upp sitt liv med glimten i ögat i TV-programmet Wahlgrens värld. Christina har sina samarbeten och prylar hon lyfter fram. Tillsammans når de ofattbara närmare tre miljoner följare. Säkert är en del av dem gemensamma som är intresserade av hela klanen. Men deras genomslagskraft är enorm. Många tidningar är gröna av avund. 

Just därför har döden sällan haft så stor publik som den senaste veckan. Hans Wahlgren dog efter en tids sjukdom förra fredagen. Sjukdomen var inget familjen hade gått ut med innan, trots att de ofta och gärna berättar det mesta för fansen. Men i efterhand förstår man nu bättre varför Pernilla gifte sig fortare än vad som var planerat. Hans skulle hinna lämna över henne, som verkligen var pappas flicka, på bröllopet med Christian. 

Från att TT flashade nyheten om Hans död i fredags så har inläggen och stories på instagram avlöst varandra. Chockfasen, glädjen över hans innehållsrika långa liv, ödmjukheten inför de som är kvar. Gråta och minnas tillsammans. Titta på gamla fotografier. Hitta tillbaka till någon form av vardagsrutiner. Tacksamheten till hemtjänsten och personalen på den palliativa vården. Allt det där alla tvingas vara med om när döden knackar på men ingen pratar om. De lade Wahlgren och Ingrosso ut till hela svenska folket. Ingen censur, inga förskönande bilder. Precis så jävligt det är. Och det kanske svåraste; aldrigheten. När det är slut är det slut. Finns ingen ångervecka. Hur mycket du än skulle betala. 

Psykologer, kommuner, religiösa samfund och andra aktörer i samhället stångar sig blodiga för att få folk att våga prata om tunga saker. Döden är en del av livet ändå är det så svårt att närma sig ämnet. Drabbas en familj av dödsfall vittnar många om hur folk undviker dem. Ungefär som det vore smittsamt eller för att man inte vågar säga någonting. Man vill inte påminna om sorgen. Som om anhöriga skulle ha glömt vad som skett. När det enda som betyder något är att få dela med sig. Sörja tillsammans. Bli sedd och bekräftad i det. Just det tackar Wahlgren och Ingrosso också extra mycket för. Minnet av Hans lever bland så många fler än bara familjen. Det märks också bland följarnas kommentarer. De kommer ihåg honom från filmer och teaterscener. Men minns också sina egna familjemedlemmar som inte längre finns med. Hans död öppnar upp för fler att dela med sig och trösta varandra. 

Christina, Pernilla, Linus, Niclas, Bianca och Benjamin har därför på kort tid gjort så mycket bättre content på döden än vilken broschyr från Socialstyrelsen som helst. Och Hans själv, som hela livet stod bakom och stöttade sina starka kvinnor i strålkastarljuset, fick till sist det erkännande han förtjänade.