När vår son föddes var hans lungor inte fullt utvecklade, han behövde hjälp att andas. Det var under en period tal om att han behövde flygas till Umeå för vård. Hans lever var inte fullt utvecklad och han behövde ljusbehandling under långa perioder på grund av svår gulsot. Han fick ligga i en kuvös och senare ha en värmebädd under sig för han skulle kunna hålla sin kroppstemperatur. Hans värden övervakades dygnet runt, han behövde och behöver fortfarande sondmatning.

Han vägde bara 1866 gram. Han hade slangar i sig och ledningar till sjukvårdsutrustning omkring sig, en mask över ansiktet för andningshjälpen. Att se ens barn så som förälder, så hjälplöst och utlämnat och du så maktlös är svårt, man måste sätta sin tillit till de som kan hjälpa honom, vårdpersonalen, men det gör inte situationen lättare.

När vi väl fick permission och kom hem så var det hemsjukvård, sondmatning och besök av barnsjuksköterskor för kontroll. Det var vårt tredje barn men det var inte mycket av den första tiden med en ny liten bebis som vi kände igen. Framför allt var det den ständiga oron som återkom. Hur mår han? Växer han som han ska? Är det nåt som avviker?

Jag och min sambo kände oss trygga genom hela sjukhusvistelsen och hemsjukvården. Personalen på barnintensiven vid Sunderby sjukhus var precis så empatiska och professionella som två oroliga och rädda föräldrar behövde för att känna sig trygga med omsorgen och vården av ens barn.

Vår son föddes sju veckor för tidigt. Idag kan barn överleva om de föds så tidigt som i vecka 22. Det är inte en slump att Sverige är världsledande inom barnsjukvård, särskilt för vård och omhändertagande av för tidigt födda barn. Den svenska sjukvården är en del av det välfärdssamhälle som byggdes upp med början under 1950-talet. Rekordårens utbyggnad, under s-ledda regeringar, lade grunden till den sjukvård vi har idag som, om än den lider svårt av borgerliga privatiseringar och skattesänkarpolitik, fortsatt håller en hög standard.

Vi kan inte ta det för givet. Min pappa är född 1953 som yngsta barn i en syskonskara av tre. Fast egentligen hade de varit fem. Den äldsta var död redan vid födseln i början av 1940-talet, ett syskon mellan min pappa och mellersta bror drabbades av hydrocefalus, mer känt som vattenskalle, under senare delen av 1940-talet och dog efter en tid.

Idag överlever de flesta barn som drabbas av hydrocefalus, barn som föds extremt tidigt löper en ökad risk för detta och beror då ofta på en hjärnblödning.

Min poäng är att den sjukvård som vi har idag är inte given. Barn som tillhör min föräldrageneration, födda på 1940- och 1950-talet, löpte mycket större risker att drabbas av dödliga sjukdomar eller gå bort på grund av avsaknaden av den forskning och utbyggda sjukvårdssystem vi har idag.

Den kunskapen och sjukvården har byggts upp tack vare att vi har haft socialdemokratiskt ledda regeringar som såg till att prioritera en allmän och lika sjukvård där behoven sattes främst. 

Vår nuvarande regering svälter istället ut den sjukvård vi vant oss vid. Bara i år beräknas kommuner och regioner sakna 30 miljarder för att ens klara av att upprätthålla nuvarande nivå. Regeringen tillför bara sex miljarder. Det är de allra svagaste i samhället som får ta konsekvenserna, däribland våra barn.