Det tog ju en stund att komma fram till att hushållen i ”Norrland” också tillhörde Sverige så vi ligger på efterkälken. I nyheterna står Ebba Busch och hoppas att det snart ska vara på plats. Kan inte låta bli att prata högt med mig själv och irriterat muttra – ja tänk om hon ändå hade någon makt eller ansvar kring detta!
Det här lockar fram det sämsta hos mig, sådant jag helst inte vill medge att jag ägnar mig åt. Alltså att häckla. Det är förstås så att jag inte tycker att vi ska ägna oss åt sådant emellan varandra, och jag försöker verkligen att inte göra det i diverse forum även om jag precis som alla andra i den ironiska generationen gör sådant per automatik i mitt huvud, men som bekant så finns det ju filter att använda sig av. Kanske är det de som emellan åt skapar avståndet mellan folket och folkvalda. Jag vet inte riktigt. Ändå tycker jag inte att det är till någon större hjälp med den typen av inlägg- även om det kan få folk att skratta rått.
Det som gör mig så omåttligt arg att jag tappar mina principer är de konsekvenser som dessa uppenbara lögner får. Alla partier kan behöva backa från ideer man lyft i en valrörelse, det kan bero på flera saker. Kompromisser, ändrade förutsättningar som inte fanns då löftet gavs. Det är ju dock inte fallet i denna fråga. Om det nu inte var julen 2023 som Ebba och Ulf menade, så visste de att någon räddad jul skulle det inte bli för hushållen.
Att så flagrant ljuga, och sedan fortsätta att ljuga, påstå att man aldrig sagt eller lovat, trots att det finns på film gör mig fullkomligt bestört. Jag vet att många tycker att politiker, det är samma skrot och korn, de håller ändå aldrig vad de lovar. Fram tills nu så har det faktiskt varit väl belagt av de som forskar på ämnet att både högerstyrda och sossestyrda regeringar har varit bra på att hålla löften. Jag vill inte att vi ska avvika från det samhällskontraktet som regeringen nu gör.
Något har hänt och det gör mig orolig, att Trumpismen smittat, att det är möjligt att säga en sak och sedan blåneka, trots att det finns på film? Det är ett problem för demokratin. Det fördröjda stödet är problematiskt för utsatta hushåll, de som lever på marginalerna sedan tidigare men också för hushållen över lag, och i sin tur för dem som lever på hushållens konsumtion. Att man ännu inte bestämt när det ska bli 1 november för norra delarna av landet, eller om det ska bli något 1 november för företagen gör naturligtvis att de osäkra läget påverkar köpkraften, utvecklingen ytterligare.
Den svenska regeringen har dessutom missat att införa vinsttak för de ökade marginaler som energiförsäljningen ger att Ebba Busch medger att hon fått underlag och tittat på detta, men som hon säger har man valt att ”prioritera utbetalningarna" istället. Regeringen har som bekant slagit ihop flera departement, som de stolt kallar superdepartement. Nu undrar ju vän av ordning:kan inte superdepartement hantera mer än en sak åt gången? Tydligen inte, för näringsministern pekar istället fingret mot finansministern.
Det betyder att vi har ett superdepartement, och ett finansdepartement-där ingen har koll. Istället går 6 miljader extra i vinst till elbolagen, vilket är mer än vad som till exempel läggs på regionalutveckling i statsbudgeten. För min del hoppas jag att regeringens representanter ska sluta hoppas och peka finger till varandra, och göra det de är satta att göra.