Har man precis fått sitt nionde barnbarn kan det vara svårt för vemsomhelst att ha koll på rätt namn. Lägg därtill smeknamn, födelsedagar och skolavslutningar. För att inte tala om antalet julklappar. De flesta känner igen situationen när man snubblar på namnen hemma i köket. Ropar på ett barn, men menar någon annan. Det är klart att även Sveriges statschef kan säga fel. Utmaningen för honom är att det då ofta blir med hela befolkningen som publik. Ingen glömmer 1985 när han sa "kära örebroare" till ett hav av människor som hade samlats i Arboga. Sägningen blev så klassisk att den fortfarande används när folk vill lätta upp stämningen och påminna om att det ibland kan bli snurrigt. Det visar att även kungen är mänsklig.
Carl XVI Gustaf närmar sig 80 och fyller 79 i april. Han har i princip utan semester tjänstgjort sedan 1973. Det är över 50 år av plikt för Sverige i tiden. Medan de flesta av hans generationskamrater varit pensionärer i femton år så fortsätter han sitt värv. Faktiskt helt i onödan. Dels finns kronprinsessan Victoria redo att ta över som drottning. Så gjorde kungens kusin danska drottning Margrethe för drygt ett år sedan. Självständig som hon alltid varit abdikerade hon på ålderns höst. Ett fint signalvärde som visar att man inte måste vara fast i de kungliga bojorna ända fram till döden. Samtidigt vore det allra bästa om monarkin avskaffades. Kungahuset slukar skattemedel. Det är både märkligt och orättvist att landets högsta försörjningsstöd går till snabba bilar och dyra kostymer.
De nio barnbarnen har inte heller valt att födas in i ett system som liknar en uråldrig saga. Det blir begränsat och instängt samtidigt som de aldrig får vara helt i fred. Prinsessan Estelles fortsatta liv är redan utstakat till minsta detalj. Enbart på grund av hennes DNA. Alltid med fotografer i släptåg. Hur kul är det när man snart ska fylla 13?
Både kungen och prins Carl Philip har länge varit öppna med att de kämpar med dyslexi. Svårigheter som passar extra dåligt för offentliga personer som i princip varje dag kastas in i nya sammanhang. Förväntningarna är höga på att de snabbt ska ta till sig fakta och namn. Många med dyslexi vittnar om skräcken att tvingas läsa högt för klassen. Att genomlida det med miljontals tittare måste vara ännu värre. Så varför pressa dem?
Hånskratten efter kungens namnfadäs med prinsessan Ines gör säkert ont. Särskilt som det inte är en hemlighet att han är dyslektiker. Hovets informationschef ursäktade sig i SVT: Efteråt så var ju kungen ledsen för detta och anledningen var att kungen fick besked om namnen rätt så kort innan konseljen. Det kom också stöd i sociala medier just för att han visar vad som kan hända när man har svårt med läsningen. Ändå är det ytterligare ett tecken på att det är dags att kasta in handduken nu.
Sverige är ett modernt land där kungar och prinsessor hör till historien. Låt både farfar, barn och barnbarn forma sina egna liv. Kungen förtjänar en ålderdom på sina egna villkor utan ständig mediebevakning. Tänk också om Ines och hennes kusiner kan få växa upp som vilka svenska barn som helst. I barnkonventionen står det att barn har rätt till ett privatliv. Det rimmar väldigt illa med att en bild på en endast några dagar gammal prinsessa spreds från hovet. Abdikera nu och ta chansen att känna doften av ett fritt liv.