Gissningsvis känner vi alla en kvinna som gjort abort. Saken är den att det är något vi sällan pratar om. Vid flertalet tillfällen har jag velat skriva om min, men snärjt in mig i att känna att jag måste förklara och motivera. Kvinnor skambeläggs tillräckligt för att ha sex i allmänhet och oskyddat sex är inte ens att tala om.

Detta märker jag när jag läser historier om aborter från kvinnor som modigt berättar om sina på sociala medier. De inleder ofta med att de är noga att skydda sig, men att det inte alltid går att vara säker på något preventivmedel. Jag vet att dessa kvinnor gör så för att skydda sig själva från tänkbar skambeläggning och från att få höra allt ifrån att de får skylla sig själva till att de skulle vara horor och luder.

Jag blev oplanerat gravid. Det räcker så som bakgrundsinformation. Jag vågade inte berätta för någon utom mina närmsta tjejkompisar. Erika, Anna och Ida kom i Erikas Volvo som var äldre än vi var och vi lyssnade på (och rappade med i) ledmotivet till Fresh Prince in Bel Air på repeat hela vägen till sjukhuset.

Jag ville inte ha barn då och problemet löste sig. Men det var oavsett en traumatisk upplevelse. Utan mina vänners stöd vet jag inte om jag hade klarat av situationen. Nu var detta lyckligtvis Östersund år 2012, inte Texas år 2021. Hade fallet varit så hade mina vänner kunnat bli tvungna att betala uppåt 10 000 dollar i böter för att vara de vänner de var i den stunden.

Det är vad den nya abortlagen i Texas innebär. Utöver att det nu är olagligt för kvinnor att avbryta en graviditet efter vecka sex (vilket är väldigt tidigt för att ens upptäcka en graviditet om man inte på daglig basis går runt och funderar på det) så är det dessutom nu helt okej att anmäla personer som man misstänker hjälper kvinnor att utföra aborter. Om det handlar om att ge personen skjuts.

Jag vill hoppas men kan absolut inte veta att Erika, Anna och Ida hade hjälpt mig även om de fått böta 80 000 kronor för att vara bra kompisar den stunden. På så sätt bidrar lagen till att kvinnor (som redan är i en jobbig sits) blir ännu mer utlämnade, ännu mer ensamma och att risken för negativa hälsoeffekter ökar. Oavsett om de tar sig till en abortklinik på egen hand eller tvingas genomföra den oönskade graviditeten.

Den dubbla bestraffningen av kvinnor syns tydligast i abortdebatten. Om abortmotståndarna verkligen ville minska antalet aborter skulle de arbeta för gratis preventivmedel, bättre sexualundervisning, och ökad ekonomisk jämlikhet. Det gör de närmast aldrig. Det frågan handlar om är makt över kvinnors kroppar och liv.

Det är inte heller så att kvinnor som faktiskt genomför graviditeter kommer undan samhällets skambeläggning. Kvinnan kan alltid vara för ung (”Oförsiktig”), för gammal (”Oansvarig”), för snygg (”Hora”), för ful (”Vem skulle vilja ligga med henne? Hon måste ha lurat mannen ifråga”) och allt däremellan.

Det faktum att kvinnor har sex är den springande punkten. Oavsett anledning till och utgång av samlaget så har vårt samhälle hittat på de mest kreativa sätt att klaga på det, och i det föds en politisk övertygelse om att begränsa kvinnors rättigheter är det enda rätta. För att ens kunna ha en saklig debatt kring det måste vittnesmål komma som bedyrar att alla tänkbara skydd vidtagits, vari ansvaret alltid läggs på kvinnan.

Som samhälle måste vi prata mer om allt det här. Men om en polare berättar: ifrågasätt inte skälen till att denne vill eller inte vill genomföra en graviditet. Var en kompis. Lyssna på valfri retro-dänga i en gammal Volvo.