Idag återupptas det landstingsfullmäktigemöte som så hastigt avbröts i torsdags efter det att nuvarande ordföranden i landstingsstyrelsen, Kent Ögren, förlorat omröstningen inför den kommande mandatperioden sedan två ledamöter valt att rösta blankt och Kenneth Backgård överraskande valts till ny ordförande. Den S/V/MP-koalition som styrt landstinget innan valet och som också, om än med nöd och näppe, samlade en majoritet i detta val misslyckades hålla ihop i denna omröstning.
Diskussionerna kring den uppkomna situationen och de två blankröstarna har gått het, vilket inte minst märks på dagens insändarsida. Frågan om blankröstarnas agerande inför och under omröstningen lämnar vi därhän i denna ledare. I stället fokuserar vi på vilka konsekvenser valet av Kenneth Backgård kommer att få för landstingspolitiken. Situationen är nämligen komplicerad. Ur ett perspektiv är spelplanen helt omritad, och ur ett annat är den oförändrad. Oförändrad då S/V/MP fortfarande har majoritet och ny i och med valet av Backgård. Detta är mitt uppe i denna dualitet som Kenneth Backgård ska leda landstinget, och det kommer inte att bli någon dans på rosor.
För det första måste vi slå fast vilka förutsättningar som gäller. Norrbottens sjukvårdsparti samlar tillsammans med alliansen trettiotvå mandat av sjuttioen. Tillsammans med Sverigedemokraterna når de upp till trettiofem mandat. Det är fortfarande en minoritet av ledamöterna i landstinget. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet samlar tillsammans trettiosex mandat vilket utgör en majoritet av fullmäktigeledamöterna. De tre partierna har även efter förlusten i valet av landstingsstyrelseordförande slagit fast att samarbetet kommer att fortsätta. Backgård kommer i alla lägen där han inte lyckas göra upp med S/V/MP att förlora omröstningarna. Inte ens med SD-rösterna kan han driva igenom beslut mot S/V/MP-koalitionens vilja.
Detta innebär att Kenneth Backgårds position blir oerhört svag. Från allianshåll talade man innan landstingsfullmäktigemötet om den svaga majoritet som skulle styra landstinget. Nu ska landstinget i stället styras av en än svagare minoritet. Det gagnar inte landstingets verksamhet, inte de anställda och framförallt inte medborgarna i Norrbotten. Risken är stor att osäkerheten kring de politiska besluten kommer att påverka landstinget negativt.
Att Kenneth Backgård levt hela sitt politiska liv i minoritetsställning är en svaghet som redan märks. I Norrbottens-Kuriren kan man läsa att Kenneth Backgård förväntar sig ett samtal från oppositionen. Så fungerar det när man befinner sig i opposition. Då hoppas man på att de styrande behöver ens hjälp och hör av sig så att man kan få genomslag för sin politik. Som den högst tillsatte politikern i landstinget kan man inte sitta och vänta. Då måste man agera. Fortsätter Backgård med sin passiva linje så kommer den politiska ledningen av landstinget att försvagas ytterligare.
Norrbottens läns landsting står inför så stora utmaningar att ett verkligt stabilt majoritetsstyre är vad som behövs. Det är kanske i den änden som man ska försöka hitta en lösning på den gordiska knut som nuvarande situation utgör. Norrbottens sjukvårdsparti borde ta sig en ordentlig funderare på om det inte är dags att bryta blockgränsen och bilda en stabil majoritet ihop med S/V/MP.
UPPDATERING 2014-11-24 kl. 15.48
På måndagseftermiddagen meddelade Bengt Niska och Bengt Westman att de lämnar den socialdemokratiska gruppen för att bli politiska vildar. Detta gör naturligtvis det parlamentariska läget i landstinget än osäkrare. Skulle de två, invalda av socialdemokratiska väljare, stödja alliansblocket med Sverigedemokraterna inkluderat innebär detta Kenneth Backgård kan bilda majoritet.
De två vildarna säger, enligt NSD och Kuriren, att de är beredda att gå tillbaka till S-gruppen om Kent Ögren försvinner, men att det är omöjligt för dem att fortsätta i S-gruppen under hans ledarskap. Detta är politisk utpressning på hög nivå. De sätter majoriteten på spel för att få bort den ledare som ombuden från de fjorton arbetarekommunerna utsåg vid valkonferensen. Herrarna Niska och Westman tycker sig uppenbarligen ha rätt att sätta den interna partidemokratin ur spel.
Det är bara att konstatera att S-krisen i landstinget fördjupats i och med att Westman och Niska nu sviker det uppdrag som de socialdemokratiska väljarna har givit dem och i stället väljer att agera som politiska vildar.