När den politiska landstingsledningen, med landstingsstyrelsens ordförande Maria Stenberg i spetsen, på måndagen presenterade sitt sparpaket inför landstingsstyrelsen i nästa vecka var det mycket beska droppar som serverades. Man kan med lätthet konstatera att det inte längre räcker med att plåstra om patienten. Nej, nu måste kirurgen kopplas in om patienten så småningom ska kunna läka.
Det är nämligen uppenbart att landstingets ekonomi blöder. Det sparpaket på nittio miljoner kronor som landstingsledningen presenterade på måndagen är en bra början, men åtskilligt mer måste till om man ska uppnå en långsiktigt hållbar ekonomisk situation där de ständiga underskotten i verksamheten blir ett minne blott.
Visst svider det ordentligt i skinnet på många håll i länet. Sammanslagningar av hälsocentraler är aldrig populära, inte heller är indragna filialer hos folktandvården något som de berörda hänger i julgranen. Neddragningen av vårdplatser på sjukhuset i Kiruna har, enligt NSD, retat upp den socialdemokratiska landstingsledamoten Sten Nylén till den milda grad att han hotar med att rösta emot sparpaketet vid landstingsfullmäktigemötet i juni och därmed riskera att kasta ut landstinget i ett nytt politiskt inferno där ingen vet var det slutar medan underskotten får fortsätta att växa.
Att vara landstingspolitiker är verkligen ingen sinekur. Många landstingsledamöter ligger säkert vakna om nätterna och grubblar på hur sparförslagen kommer att slå i deras närhet. Men att inneha regionala uppdrag är att bära ett tungt ansvar. Det borde Sten Nylén ha tänkt på innan han åtog sig uppdraget att företräda hela befolkningen i Norrbotten. Han representerar inte bara Kirunaborna när han sitter i landstingsfullmäktige. Nylén kan inte bortse från landstingets bistra verklighet och behovet av radikala förändringar i landstingsstrukturerna.
Den enormt kraftiga befolkningsminskning som Norrbottens län har upplevt under de senaste decennierna påverkar underlaget för tandvård, sjukvård och all annan landstingsverksamhet. En minskande befolkning betyder minskade statsbidrag och krympande skatteintäkter.
Samtidigt sker en genomgripande demografisk förändring i vårt län. De äldre blir allt fler, och deras andel av befolkning ökar snabbt. Detta innebär ett ökande behov av insatser och kostnaden för detta ska bäras av färre skattebetalare. Det är landstingets stora utmaning inför framtiden. Därför går det inte att ansvarslöst sitta och titta på utan att göra något. Ansvarskännande beslutsfattare inom landstinget måste tyvärr fatta ett antal tuffa besparings- och strukturbeslut annars kommer patienten att hamna i ett läge där intensiv vård krävs. Det får inte vi som samhällsmedborgare blunda inför. Därför måste vi alla diskutera vilka prioriteringar som man måste göra, och hur morgondagens vårdbehov bäst kan tillgodoses. Det duger inte att sitta vid sidlinjen och titta på – utan alla måste ut på planen. Alla förslag måste granskas förutsättningslöst och politisk prestige läggas åt sidan. Allt annat vore ansvarslöst.