Upprördheten efter turerna kring vem som ska sitta i landstingsledningen i Norrbotten har rört upp en hel del känslor. Norrbottens Sjukvårdsparti tänker överklaga beslutet eftersom de anser att beslutet strider mot kommunallagen och Folkpartiets gruppledare Jens Sundström ifrågasätter om det går att riva upp ett beslut som fattats genom sluten omröstning. Ivrigt uppbackade av Centerpartiets gruppledare försöker Kenneth Backgård (NS) och Jens Sundström (FP) sätta bilden av att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet ska ha fuskat till sig makten på ett lagstridigt och högst odemokratiskt sätt. Alltför många medborgare verkar också köpa deras verklighetsbeskrivning.
Låt oss därför granska fallet lite mer ur ett principiellt perspektiv för att se om deras argument håller, och om det är fusk och odemokratiskt beteende som de rödgröna ägnar sig åt i landstinget.
Låt oss börja med den parlamentariska tanken. Den bärande tanken i hela det svenska politiska systemet är att det parti som får egen majoritet eller det block som lyckas bilda en majoritet ska kunna besätta de ledande posterna i de styrande församlingarna. I det fall inget block lyckas bilda en politisk majoritet så blir det de kandidater som samlar störst stöd i den beslutande församlingen som ror hem den post det röstas om.
I Norrbottens läns landsting har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet skrivit en överenskommelse om politisk samverkan vilket innebär att det de facto finns ett majoritetsblock i landstingsfullmäktige. Utifrån detta är det givet att ordförandeposten i landstingsstyrelsen ska besättas av de rödgröna.
Vid omröstningen valde två rödgröna ledamöter att rösta blankt, varvid oppositionskandidaten Kenneth Backgård erhöll en röst mer än vad Kent Ögren erhöll. Hade inget block kunnat bilda ett majoritetsblock hade det varit solklart att valet av Kenneth Backgård ägde riktighet. Men nu finns det en majoritetsöverenskommelse mellan S/V/MP och Kenneth Backgård har därmed en majoritet emot sig i fullmäktige så länge som ingen i det rödgröna blocket meddelar formellt att de lämnar sitt parti och blir politiska vildar. Oppositionen, under ledning av Norrbottens Sjukvårdsparti, försöker nu göra gällande att de två blankrösterna innebär att det inte finns någon rödgrön majoritet i landstinget. Men hur man än försöker slå knut på verkligheten är faktum att minoriteten besatte ordförandeposten mot majoritetens vilja. Detta överensstämmer inte med den bärande tanken i vårt politiska system.
När det gäller frågan om det är demokratiskt att ompröva ett beslut som fattats genom sluten omröstning så måste man fundera på om beslut som fattas genom sluten omröstning har någon särställning gentemot beslut som fattas i en öppen beslutsprocess. Naturligtvis finns det ingen sådan distinktion vad gäller beslutsvärde. Att föra ett sådant resonemang handlar bara om att försöka föra väljarna bakom ljuset och hitta en grund för att hindra majoriteten från att kräva sin rätt.
Slutligen hävdar NS, C och FP att det saknas rättslig grund för att genomföra omval av ordförandeposten i landstingsstyrelsen. Det relativt nyinförda lagrum som medger omval till presidieposter om de valda inte representerar majoriteten infördes för att ytterligare förtydliga och förstärka den parlamentariska grunden för den politiska styrelsen på kommunal och landstingskommunal nivå. Lagstiftningen syftade till att lösa upp låsningar av den typ som uppstod i landstinget i Norrbotten även om lagstiftningen främst utgick ifrån situationer där befintliga majoriteter spricker och nya bildas. Lagstiftarna kunde knappast tänka sig en situation där företrädare för minoriteten skulle vilja styra mot majoritetens vilja.
Avslutningsvis finns det anledning att fundera över påståendet om att den rödgröna majoriteten beter sig odemokratiskt och försöker kuppa när man vill ompröva landstingsfullmäktiges beslut angående presidieposterna i landstingsstyrelsen. För att värdera detta måste man utgå ifrån valresultatet. Socialdemokraterna fick visserligen vidkännas en svidande tillbakagång. Det rödgröna blocket behöll dock majoriteten med minsta möjliga marginal, det vill säga ett mandat. I det läget försökte oppositionen, för att åstadkomma ett maktskifte, locka över Vänsterpartiet och Miljöpartiet till en regnbågskoalition men misslyckades med detta. Den befintliga rödgröna koalitionen beslutade fortsätta sitt gemensamma majoritetsarbete.
Detta bortser nu Norrbottens Sjukvårdsparti, Centerpartiet och Folkpartiet helt ifrån. De verkar anse att det är helt demokratiskt att bortse från folkviljan i form av ett valresultat och anser sig kunna sätta sig över valresultatet. I grunden handlar det om att en majoritet av de norrbottniska väljarna har röstat rödgrönt i landstingsvalet och att den majoritet som bildats också ska få styra landstinget. Vill man ändra på det så finns två alternativ; Att försöka få över något av majoritetspartierna in i en ny majoritet eller att verka för en annan utgång i landstingsvalet 2018. Allt annat trixande med valresultatet är djupt odemokratiskt. Men det försöker man nu dölja genom ett demokratiskt bluffspel av stora mått.