Många som bor på landsbygden upplever att det blir allt svårare att bo kvar och verka där i takt med att allt mer av den grundläggande servicen försämras eller helt och hållet försvinner. Utvecklingen accelererar i allt snabbare takt ju fler som ger upp och flyttar. Det är den bistra verkligheten idag. Utarmningen måste stoppas och kraftfulla insatser måste göras för att människor ska ha tillgång till en samhällsservice som både gör det attraktivt och möjligt att bo på landsbygden.
Nedlagda affärer och bensinstationer, byaskolor och hälsocentraler som läggs ner, räddningstjänst som centraliseras till huvudorten i kommunen, apotek som läggs ner och utlämningsställen som upphör, barnomsorg som inte längre finns i närheten, försämrad kollektivtrafik, kontanthantering som försvinner, försämrad distribution av post och tidningar och dåliga tele- och datakommunikationer börjar bli vardag för landsbygdens folk. Vardagslivet blir allt svårare att klara av, framförallt för de äldre som ännu stannar kvar på landsbygden. Allt fler ger upp och flyttar in till tätorten för att få tillgång till en fungerande samhällsservice.
Från kommunalt håll bedrivs på många ställen ambitiösa landsbygdsutvecklingsarbeten för att försöka stärka landsbygden och de boende där. Här i Piteå är arbetet kring utvecklandet av lokala servicenoder ett exempel. Arjeplog prisades för några år sedan för den landsbygdsutveckling som man bedrev där. Även i Arvidsjaur och Älvsbyn arbetar man aktivt med dessa frågor. Men det kommunala engagemanget räcker inte. Kommunerna har inte muskler nog att klara problemen själva. De strukturella problemen är så stora att insatserna måste komma från statligt håll. Det är där ansvaret måste ligga.
Om landsbygden ska fortsätta att leva måste staten gå in och garantera en vis basservice, exempelvis i form av affärer, hälsocentraler, utlämningsställen för apotek och bensinstationer, på rimligt avstånd. Men det handlar också om att se till att post- och tidningsdistributionen fungerar. Här krävs det nya, kreativa, lösningar och nya samverkansformer om man ska klara av att garantera samhällsservice på landsbygden.
Här har landsbygdsminister Sven-Erik Bucht något att omgående ta tag i. Sverige behöver nämligen en tydlig landsbygdsstrategi med tillhörande resurser för att genomföra denna. För Socialdemokraterna och Miljöpartiet borde kampen för en levande och väl fungerande landsbygd sättas högt på den politiska dagordningen. Om Sverige ska kunna utvecklas positivt behövs det spirande livskraft och företagsamma människor såväl i staden som på landet. Det räcker inte med att de expansiva regionerna och storstäderna fortsätter att växa. Det är säkert landsbygdsminister Sven-Erik Bucht mycket väl medveten om. Men än så länge märks inte maktskiftet i Rosenbad av i landsbygdspolitiken. Det är lika tyst som tidigare från statligt håll. Men det är dags för regeringen att vakna nu, annars kommer landsbygdens död att närma sig med ljusets hastighet.