I söndagens Dagens Nyheter kunde man läsa en ledare som var klockren. Den handlade om effekterna av det svenska joursystemet på läkarsidan och bar titeln ”Schemalägg doktorerna”. Utgångspunkten för ledaren var boken ”Den sjuka vården 2.0” skriven av Stefan Fölster, Monica Renstig, Stefan Ohlsson och Lars Wiigh. I denna bok konstateras att svenska sjukhusläkare möter färre antal patienter än vad kollegor i andra länder gör, och att antalet patientkontakter minskat från 2,17 per dag år 2000 till 1,9 år 2012.
Att en sjukhusläkare möter så få patienter per dag låter orimligt, och det finns felkällor i hur antalet patienter mäts då det bara handlar om patientkontakter på mottagningarna. Sjukhusläkare möter även inneliggande patienter vid ronder och detta räknas inte in. Men detta stör inte den internationella jämförelsen då statistiken bygger på samma förutsättningar.
En av huvudförklaringarna till det låga antalet patientkontakter för sjukhusläkarna som författarna lyfter fram är det svenska jourläkarsystemet. Läkarna, är till skillnad från annan vårdpersonal på sjukhusen, inte schemalagda på kvällar, helger och nätter. I stället går läkarna på jour. Enligt författarna till ”Den sjuka vården 2.0” kompenseras läkarna för jourtiden med allt från dubbel tid till fyrdubbel tid. Den läkare som gör 10 helgjourer á 25 timmar och får fyrdubbel kompensation kan vara ledig i 25 veckor som kompensation, medan den som får den lägsta kompensationen kan räkna hem halva tiden. Inte underligt att läkarna i slutändan får lite tid över till patientkontakt.
Den underdånighet gentemot läkarkåren som det frikostiga jourläkarsystemet torde vara ett uttryck för är en kvarleva från den tid då läkarna stod Gud närmast i rang i samhället, om man bortser från ställföreträdaren i form av prästen. De kunde diktera de egna villkoren i väldigt hög grad. Men i dagens moderna Sverige är detta system en relik från en svunnen tid som skapar enorma samhällsproblem och som därför inte kan tillåtas bestå.
Ledarskribenten på DN har helt rätt när hen i slutklämmen på ledaren kommer fram till följande slutsats: ”Det är inte svårt att se hur läkarnas kompensationsledighet hackar sönder den ordinarie verksamheten. Självklart ska även läkarna kompenseras för att de arbetar på helger och nätter. Men inte till en ersättning som är mångdubbelt högre än för andra som inte heller älskar att jobba julafton.”
Naturligtvis ska läkare, liksom andra grupper som arbetar på obekväm arbetstid kompenseras för detta. Men de ska inte överkompenseras på ett, i jämförelse med andra, orättmätigt sätt. Det är därför dags att ta upp en seriös diskussion kring detta. Målet måste vara att även läkarna ska schemaläggas utifrån verksamhetens behov. Detta kommer att skapa ett gigantiskt rabalder inom den priviligierade läkarkåren. Läkarna och deras fackliga företrädare vet sannerligen hur en slipsten ska dras och kommer bjuda på hårt motstånd. Det kan vi vara säkra på.