Inget samhälle fungerar utan regler och normer. Därför finns allt från ”tio guds bud” till fotbollens regler. Bryter man ofta och grovt mot dessa riskeras kaos. När allianspartierna och Sverigedemokraterna bröt mot normen för röstning om budgeten kom kaoset.
Men lika sant är att normerna måste anpassas till nya förhållanden. Annars blir det som med generaler som sägs utkämpa förra kriget och tror att det är samma fiender, slagfält och taktik som gäller. När järnvägen var ny var en regel att ha folk på varje vagn som manuellt bromsade i nedförsbackarna. I flera länder fortsatte detta även efter att automatiska tryckluftsbromsar kommit.
I ekonomin finns massor av regler som tillkommit i kriser. Länge var huvudmålet att skaffa sig så mycket guld och överskott i handeln som möjligt. Sen insåg man att detta bara ledde till krig och elände.
Under krisåren för tjugo år sedan växte statsskulden dramatiskt. Då infördes krav på att budgetarna sett över några år skulle visa överskott så att statsskulden minskade. Idag är skulden mycket begränsad och tar man hänsyn till statens tillgångar har vi positiv förmögenhet. Trots detta finns den gamla normen kvar och gud nåde den politiker som vågar andas något annat. Då är man ”oansvarig” och ska inte få sköta landets ekonomi.
Vi nationalekonomer, som alltid är oense om det mesta är för en gångs skull eniga om att det är bättre för Sverige att nu satsa på investeringar och tillväxt i ekonomin än att kameralt hålla fast vid ett obsolet överskottsmål. Investeringsbehoven är enorma – bostadsbristen skriande, väg och järnvägsnäten lider av eftersatta satsningar, barn och skolsatsningar skulle ge oerhört hög avkastning osv. Kostnaderna är vid dagens räntor extremt låga.
Rimligt vore att inte ha som mål överskott utan balans och då frigöra 30-40 miljarder varje år för satsningar. Svensk ekonomi är i dag i stället som ett tåg där Batra, Björklund, Lööf och Hägglund står i var sin vagn och bromsar i uppförsbacken. Tyvärr verkar de ha skrämt upp även regeringen att hålla i den onödiga bromsen.
Den enda grupp ekonomer som håller fast vid den gamla normen är det av alliansregeringen uppfunna Finanspolitiska rådet. Föga oväntat, eftersom dess uppgift är just att värna om det gamla överskottsmålet. Rådets ”record” är förfärande - det saknade totalt förmåga att varna för finanskrisen och sedan eurokrisen och för den budgetkrasch i form av förödda 50 miljarder som Maud Olofsson, Borg och Reinfeldt skapade med Nuonkatastrofen.
I stället för det obsoleta rådet behöver vi en Kassandra grupp (döpt efter den grekiska sierskan) som varnar för just den typ av katastrofer som här nämnts och som totalt undgick det Finanspolitiska rådets felinställda radar.