Min mamma och mina morföräldrar var bland de många som lyftes av arbetarrörelsens och socialdemokratins framgångar. De var en del av den rörelse som gjorde Sverige till ett av världens mest jämlika och framgångsrika länder.
Arbetarrörelsens framgång handlade om klass och om identitet. Att arbetare blev medvetna om att den situation de själva befann sig i delades av många andra. De var alla drabbade av klassamhällets orättvisor.
Klasstillhörigheten och sammanhållningen blev en väldig kraft.
Den kraft som gjorde Sverige till ett demokratiskt land. Som grep den allmänna och lika rösträtten och gav åt alla medborgare.
Den kraft som sedan förändrade samhället. Som införde 8 timmars arbetsdag, medbestämmande på arbetsplatserna, anställningstrygghet, föräldraförsäkring, sjukförsäkring, a-kassa, allmän sjukvård och pension och allt annat som vi idag känner så starkt för; vår välfärd.
Den kraft som byggde landet.
Det som skiljer mammas upplevelser på 1960-talet från idag är att vi inte längre pratar om klassamhället. Detta trots att klyftorna har ökat sen 1980-talet och att det faktum att 80% av svenskarna idag anser att de lever i ett klassamhälle. Trots det speglas det inte i det politiska samtalet. Faktiskt inte heller i media.
Det nya klassamhället liknar det gamla. Otrygga anställningar drabbar i hög grad arbetarklassen. Liberala och konservativa partiers krav på låglönejobb är ett vapen riktat mot arbetare med siktet inställt på lönedumpning. Det fria skolvalets snedrekrytering drabbar huvudsakligen arbetarklassens barn.
Det den samlade högern försöker göra är att konflikten ska handla om etnicitet, inte klass. Att du som arbetare har mer gemensamt med VD:n i Swedbank än med din granne, i varje fall om grannen har annan hudfärg eller på annat sätt avviker från majoritetssamhällets normer. Det man försöker åstadkomma från den etablerade högern (M, L, KD) är att skylla deras ekonomiska politiks konsekvenser på bidragstagare, arbetslösa och sjukskrivna som underförstått är invandrare.
För extremnationalisterna i regeringsunderlaget, SD, handlar det om att ogenererat peka ut den muslimska befolkningen i Sverige som de som orsakat de ekonomiska och sociala klyftorna som ökar allt mer idag.
Detta trots att all fakta visar på att de ekonomiska och sociala klyftorna ökar på grund av återkommande högerregeringars skattesänkar- och utförsäljningspolitik. En politik som gynnar de allra förmögnaste i samhället, i synnerhet välfärdskapitalisterna som tjänar sin förmögenhet på att skumma av skattemedel från skola, vård och omsorg.
Det är ingen slump att Sverige nu är det mest ojämlika landet i västvärlden, till och med mer ojämlikt än Ryssland.
Ska arbetarrörelsen och socialdemokratin fortsätta vara den stora samhällsförändrande kraften även det här århundradet är det ett måste att vi för samman människor. Både arbetarklass och medelklass. För vi är alla lika beroende av en jämlik skola, allmän sjukvård, anställningstrygghet, föräldraförsäkring...kort sagt en fungerande välfärd.
För det krävs det att vi börjar pratar klass igen.