Det finns utifrån värderingar och krav på representation en rad kriterier att uppfylla. Olika kompetenser/bakgrund, en balans mellan att ha suttit tidigare och nya krafter, ålder och att hela kommunen ska vara representerad. Hur många som föreslagit personen och om denna har uppvisat engagemang i rörelsen väger alltid tungt. Är det ett lätt jobb att få ihop? Absolut inte. Ändå blev det föremål för en del kritik.
I förslaget fanns två punkter som jag tror resulterade i den framförda kritiken och som gjorde att förslagen inte gick igenom. Man kan argumentera för att en del handlar om tolkningsfrågor och om uppdraget ens är möjligt. Men om valberedningen inte tycker att deras uppdrag är genomförbart bör det tydliggöras innan arbetet sätter i gång. I det här fallet fanns dessutom brister i föreningarnas nomineringsarbete, de misslyckades med att få fram tillräckligt många kvinnor i förhållande till män. Varje förening ser dock bara sina nomineringar, inte helheten. Därför handlar det också om metoder, ser man att helheten inte håller då måste en valberedning trycka på den stora röda knappen.
En kraftig underrepresentation av kvinnor på tyngre poster är ett sådant. Under hela den tid jag varit engagerad har det alltid varit svårare att få kvinnor att ta på sig uppdrag. Oavsett hur kompetenta de är krävs ofta mer framstötar för att få dem att faktiskt våga ta klivet. I en valberednings verktygslåda finns möjligheten att lösa detta genom att be föreningarna återkomma med fler namn men valberedningen kan också föreslå namn själva. Vilket de gjorde, valberedningen angav att de i något fall fått nej av kvinnor.
Förslagen kom i stället att ha namn från sittande i valberedningen, vilket i stället förstärkte snedfördelningen.
Efter att S tappade majoriteten genomfördes en omfattande valanalys. En av sakerna som samstämde mellan väljarnas och medlemmarnas kritik var att partiet bestod av en elit som höll varandra om ryggen och tillsätter sig själva. Efter att ha själv suttit i valberedningen förstår jag kritiken. Vi har alltid haft principen att om någon i valberedningen är uppe på förslag får denne gå ut under de andras diskussion, av förklarliga skäl en föga trovärdig metod.
Slutsatsen blev en minskad valberedning och nya skrivningar med bland annat krav om att man inte ska aspirera på tunga uppdrag om man ska sitta i valberedningen. Medan diskussionen pågick sattes listan för förra mandatperioden. Även då fanns flera namn ur valberedningen och resultatet blev omfattande kritik, och valberedningen förlorade omröstningar. Det sved rejält för dem som lagt ner så mycket arbete. Därför var det inte roligt att se samma sak upprepas igen. Många ser det som en personlig förlust, medan det är partiets. För det här handlar om invanda strukturer som är svåra att ändra på, inte om personer som inte lämpar sig för uppdrag. När både väljare och medlemmar ställer krav på oss behöver vi hitta vägen framåt om vi inte på sikt ska förlora dem.
Frågor partiet måste ställa sig är: hur får vi någon som vågar ställa upp i valberedningen? Hur hittar vi nya metoder som gör att det går arbeta fram de förslag som förväntas av Sveriges största parti? Hur får vi fler medlemmar som vill, har kompetens och förmåga för de viktiga uppdrag som det är att leda? Det är såklart grunden för vilken valberedning som helst.