Att slippa visa alltför mycket hänsyn är en lyx man kan ta sig när man valt bort storstan. Någon som bor så förhåller sig inte till trängsel utan då ter sig snarare naturligt att kunna bre ut sig och ta plats. Den livskvalitet och frihet som människor upplever och uppskattar får emellertid sällan plats i det norrbottniska narrativet. Istället fastnar ofta diskussionen i att det är synd om, brister i eller avsaknad av saker.
Att bo luftigt är helt otänkbart för oss som bor söderut. När kvadratmeterpris blivit en normalt förekommande diskussion, dyrbara ytor skenar i pris och det enda alternativ som finns är att bokstavligen bo på varann romantiserar många av oss öppna landskap, avstånd och stora ytor. Att ensamheten som sköljt över en under detta corona-år inte löses med ytterligare avstånd verkar dock ingen reflektera kring. Förutsättningarna är, med andra ord, mycket goda.
Även arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) konstaterar att framtiden är ljus. Arbetslösheten är låg och satsningarna stora. Med trygghet som en bubblare som snabbt seglat upp och blivit prio ett borde en mer omfattande satsning göras. Ändå får jag sällan läsa om fördelarna med att flytta ut och flytta upp.
Just nu är smittläget i Norrbotten minst sagt oroväckande och det är inte realistiskt att, med detta i åtanke, fortsätta förhålla sig till sin livssituation på detta vis. Men oavsett detta är det också så att det på många sätt är enklare både att hålla sig hemma, då hemmet allt som oftast är större och lättare med avstånd då man helt enkelt är färre på en betydligt större yta.
Men om jag hade varit en region som över tid har dragits med utflyttning och minskade skatteintäkter som följd hade jag nog ändå försökt locka personer som mig norrut. Trots att det just nu är skit överallt är ytorna, hänsynen och kompromisserna en parentes uppe i norr.
Nu när vi ser ljuset i både vaccin- och vårtunneln är det läge att sälja in och lyfta fram det som de allra flesta av oss som bor i städer inte har råd med här. För om det är något pandemin lärt oss så är det att de flesta av oss är hyfsat enkla varelser. Vi söker trygghet, livsrum och jobb. Vi uppskattar naturen och dör inte av att inte få trängas på små, händelserika ytor.
Nu är inte tiden att leka svår. Satsa, ragga och sälj. Många är redo att köpa och det finns mer att tjäna än vad Region Norrbotten verkar se. Denna avhållsamma raggningsstil börjar nu snarare likna ett ointresse. Börjar det inte bli dags att lägga in en stöt?