”Inga pigor åt överklassen, låt dem skura de egna dassen!” Så skrek vi i SSU i demonstrationståg under mitten av 00-talet. Strax efter införde den dåvarande högerregeringen RUT-avdraget, som möjliggjorde skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Vi i SSU var inga beundrare av detta.
De där slagorden vi ropade kan fortfarande eka i mig. På vilket sätt är klassamhället tydligare än att ha någon hemma hos en som städar? Och många till vänster om mig tycker allt jämt att överklassen bör städa sina egna toaletter. Men jag håller inte nödvändigtvis med om det egentligen.
Allt som ingår i vardagspusslet rationaliserar vi bort. Jag betalar personer som fixar mitt hår och målar mina naglar. Jag har däckhotell och en personlig tränare. Allt detta för att jag tycker att jag inte hinner alla dessa saker om jag själv ska sätta mig ner och planera, genomföra, och leva med resultatet när jag gjort dessa saker på egen hand.
Bland dessa grejer tycker jag absolut man kan räkna in städning. Att städa är det tråkigaste och jobbigaste jag vet. Tänk så mycket tid som skulle frigöras om någon annan gjorde detta åt mig. Såhär motiverar också högern RUT-avdraget. Att alla tjänster vi kan ta del av hjälper oss i vardagspusslet och ger oss mer livskvalitet när vi är lediga. Jag håller med om att alla tjänster jag nämnde hjälper mig i mitt livspussel. Men skillnaden är att jag inte tycker att det ska vara skattesubventionerat.
För det är det som är själva grejen. När jag går och får naglarna målade på salong så vet jag om att det är en lyx, inte en nödvändighet. Jag skulle aldrig förvänta mig att skattebetalarna skulle stå för något sådant. I förlängningen handlar det om bidrag till de som redan har pengar, vilket går helt emot idén med att politiken ska ta fram reformer för ökad jämlikhet i samhället och att våra skattepengar ska gå till det gemensamma.
RUT skulle även göra svarta jobb till vita, menade högerregeringen när RUT infördes. Det må vara sant, men då är egentligen återigen frågan varför människor är så pass rika att de har råd med städning men ändå väljer att snåla på att se till att betala skatt? Svaret är girighet. De som har pengar håller hårdare i dem, och det var just dessa väljare regeringen för drygt tio år sedan ville tillfredsställa.
”Överklassen kan få ha pigor så länge de betalar för det på egen hand och dessa har schysta anställningar” klingar väl inte lika bra som slagord. Men det är där jag står i frågan. Högerregeringen som införde RUT förlorade valet 2014. Sedan dess har vi haft en socialdemokratiskt ledd regering, och det vi nu har fått är utvidgat RUT-avdrag. Detta på krav från Centerpartiet och Liberalerna, som fortfarande försöker flörta med de väljare som redan har det gott ställt. Det är dålig politik.
Min kompis berättade häromdagen att hennes pappa alltid gett henne allt hon velat ha, eftersom han hade råd med det. Han brukade säga ”Du är bortskämd, men det är okej så länge du vet om att du är bortskämd”. Det var ganska klokt sagt av min kompis pappa. Det är självklart okej att vara rik så länge du är medveten om att andra inte är det, och du inte beter dig översittaraktigt på grund av du har det bättre ställt. Att anse att man har rätt till vissa saker för att man har mer pengar än andra, det göder ojämlikhet mer än att ha någon som städar hemma.