Det är valår i år. Temperaturen skruvas upp. Riksdagsvalet är den hårda retorikens val, här syns partiledarna i den ena intervjun efter den andra där mer eller mindre skickliga och pålästa journalister försöker ge sin egen vinkling av det de hör. Sakfrågorna är krångliga att spegla och därför behöver någon överbevisa mig om jag inte ska tro att man kommer att ägna den mesta tiden åt att skildra Spelet om Makten.
Om inte valet till regionen skedde på samma dag som kommun- och riksdagsval skulle valdeltagandet vara lågt, det slår jag vad om. Det är synd, för det valet handlar om länets utveckling. Att tro att en region bara ska hålla på med vård är att inte se att vi också lagt andra frågor som kultur och kollektivtrafik på en större enhet, förutom alla superviktiga utvecklingsfrågor som regionen enligt lag ska hålla på med. Kommunvalet ser lite olika ut beroende på vilken kommun du följer. Kommunpolitiker i de större kommunerna är ganska okända för befolkningen och kan ganska obemärkt passera i matvaruaffären utan att någon så mycket som höjer ena ögonbrynet. För de som aspirerar på en högre position i vår älvdal, ser det helt annorlunda ut. Här känner man igen folk, här är man inte så rädda för att stanna den man vill prata med på gatan. Det är bra, det demokratiska samtalet vinner på det. Men i den mindre kommunen är personen på röstsedeln också av större betydelse än i riksdagsvalet. På gott och ont. I min egen hemkommun har man så länge jag minns röstat på person och inte alls lika mycket på parti. I kommuner gör partierna själva sen mer eller mindre oheliga allianser över alla blockgränser på ett helt annat sätt än vad man gör i riksdagen. Och tar i hand mellan personer som man litar på.
Men det är klart att jag önskar att väljarna funderade mer på ideologin, även i kommunerna. Hur eller om man vill att samhället ska frodas eller inte. Att man tänkte ett varv till på om bra förslag är desamma oavsett vem som kommer med dem. Om det har betydelse hur man kommit fram till att man vill göra det man föreslår. Alla håller inte med mig om det, men jag slår vad om att de flesta av oss faktiskt gör motsvarande i vardagen. Om din granne bevisligen slår sin partner och ligger redlös i diket varenda söndag morgon så tror jag att du är mindre benägen att lyssna när hen föreslår att ni ska gå ihop om att sköta snöröjningen än om det är den andra grannen, som du litar på – oavsett att det faktiskt var ett bra förslag.
Så var kommer striden i riket att stå? Experterna talar redan om att det blir ett mer normalt höger-vänster-val den här gången, även om många är förvirrade kring vad högerblocket egentligen innehåller. Högersidan förutspås vilja prata om kriminalitet och migration och vänstersidan om klimatet och marknadsskolan. Jag tänker att sociala klyftor, utanförskap och dåliga hemförhållanden resulterar i kriminalitet och det kan vi bestämma oss för att göra något åt nu, även om resultatet tar tid. Hur vi hanterar skolan är vi djupt oeniga om och klimatet är en sån där framtidsfråga som är av en annan dimension, som både påverkar oss på djupet och som kräver att vi förstår att följderna hamnar hemma hos oss själva om vi inte klarar att göra ett skifte. Frågan är bara om följdfrågorna som borde ställas verkligen kommer att ställas, eller om det blir för krångligt. Igen.