Flera influencers som jag och många av mina bekanta följer har den senaste veckan delat explicita detaljer om hur en pedofil utsatt ett mycket litet barn för sexuella övergrepp. Det är mycket upprörande läsning. Särskilt i och med att förövaren i fråga inledningsvis dömdes till tolv års fängelse och senare fick straffet sänkt till sju och ett halvt års fängelse. Det gör ont i en att läsa.
Men det är också, och det har många andra profiler på sociala medier påpekat, dumt att sprida detaljer från dessa övergrepp. Framför allt för barnets skull, som inte har någon kontroll över att dessa trauman nu finns att läsa om över hela internet. Men även för att dessa detaljer blir någon slags barnporr i sig.
Även om de allra flesta som läser förfäras över vad som skett, så finns det även fullt av nätpedofiler som ”går igång” på att läsa detaljer från sexuella övergrepp mot barn. De influencers som delat innehållet har ingen makt över vem som läser. Bland deras tusentals följare kan mycket väl någon i myllret ”bli inspirerad”. Vilket förstås inte är någons avsikt, men personen som delat innehållet har som sagt ingen makt över konsekvenserna.
Det är svårt ibland att veta när man ska prata om saker och när man inte ska göra det med risk att locka andra att begå liknande brott. Samtidigt som det förstås är viktigt att veta om vilka onda gärningar vissa människor är kapabla till.
När jag var arton och bodde hemma hos mina föräldrar fick vi hotfulla meddelanden hem till oss. Dessa var tydligt kopplade till familjens politiska engagemang, kanske framför allt min pappas då han var heltidspolitiker. Polisen rådde oss att inte tala med media om detta, just för att det kunde inspirera fler.
Jag jämför förstås inte de hot jag och min familj mottog med sexuella övergrepp mot barn. Det senare är något av det absolut vidrigaste brott en människa kan begå. Men min poäng är att skillnaden då var att det var upp till oss att bestämma om vi ville att det vi blivit utsatta för skulle komma ut eller inte. Det lilla barn som utsatts för de fruktansvärda övergreppen har inte haft chansen att välja.
Sociala medier är toppen på så vis att vi kan sprida information fort. Det är också dess negativa sida. Ofta finns väldigt lite kontroll. Och just detaljerna ur ett sexuellt övergrepp mot ett barn borde vara något man inte delar på slentrian. Det är det troligtvis inte heller. Gissningsvis har de som valt att sprida detaljerna från övergreppen valt att göra det för att poängtera att man tycker illa om det reducerade straffet. ”Vilka vidriga människor det finns”, kommenterar folk.
Det borde dock inte behövas övertydlighet för att konstatera det. Det borde räcka med att kunna berätta att ”en person har begått sexuella övergrepp på ett litet barn” (utan detaljer) för att den äcklade reaktionen ändå ska komma. Men det finns någon slags våldsfascination som gör många extra nyfikna på just detaljerna. Är inte det obehagligt? Av den anledningen måste vi alltid tänka oss för.
Ett litet barn är så maktlöst. Både inför vad en ond vuxen kan utsätta barnet för, men också inför hur många goda vuxna som kan tänkas sprida berättelsen utan att ha tänkt till. Även om avsikterna i grunden är välmenande.