De havererade LAS-förhandlingarna som många av oss läst om har gett oss en ny syn på hur svår arbetsmarknaden är att navigera. Det ter sig omöjligt att uppnå flexibiliteten och samtidigt ha trygghet för de allra mest utsatta. Men vad innebär flexibilitet?
“Vad sjukt det skulle vara om alla var konsulter och fakturerade sin arbetstid.” Samtalet över lunchen är hypotetiskt men det min kollega inte verkar veta är att det sker redan nu. “Men visst är jag för flexibilitet?” undrar kollegan.
Ibland har de rosa kläder, ibland har de gröna eller blå. Gig-arbete, som möjliggörs av bland annat matleverans-appar, och som utförs av personer som står en bit bort från svensk arbetsmarknad är smidigt för soffpotatisen. Många av oss får riktad reklam för dessa tjänster med hjälp av influencers.
Men priset för den bekväma hemkörningen kan stå oss alla väldigt dyrt. Gemensamt för alla som tar jobben är nämligen att de saknar försäkring, pensionsavsättningar och, egentligen, all typ av trygghet många av oss andra kan ta för givet.
En fackföreningsrörelse ska i första hand vara sina medlemmar trogen. Från att ha haft liknande anställningsformer, arbetsvillkor och lön inom branscher kan det idag skilja ofantligt mycket på hur, när, var och varför ett arbete utförs. Allt fler har individuell lönesättning och den lokala samverkan som våra medbestämmandelagar möjliggör nyttjas inte i samma utsträckning som de borde. För dem som arbetar för en gig-app finns inga rättigheter.
Det går inte heller att tro att våra tre stora centralorganisationer LO, TCO och SACO har en gemensam bild av vad problemen är. Att hjälpa till med CV-puts och prata om hemarbete i pandemi-tider är inte samma sak som att kämpa för att lönen ska täcka hyra och mat eller för att ens medlemmars arbete ens ska räknas som arbete i lagens mening.
Fokus och, i förlängningen, intressen går isär. Att ha flest medlemmar är nämligen en sak men att söka konflikt och faktiskt ta sig an en grupp som idag helt saknar rättigheter är viktigt. Visst kostar det att ha personal men är det å andra sidan rimligt att inte ha skydd vid exempelvis sjukdom?
Och ansvaret hamnar ännu en gång på LO-facken. Transportarbetarförbundet gör allt vad de kan för att organisera cykelbud. Samtidigt försöker man komma överens med ett socialdemokratiskt parti som i regeringsmakt tampas med en borgerlig majoritet i riksdagen. Vinsterna att hämta hem är inte många men visst måste väl motstånd, i tider av nederlag, också räknas?
Jag hoppas fler ser vad som håller på att hända för annars kan vi räkna med att vi alla fakturerar per timme inom en överskådlig framtid. Trender som syftar till att spara in på personalkostnader har visat sig sprida sig snabbare än vad någon av oss hinner säga “LAS” och om det är detta som är flexibilitet så vill i alla fall jag inte vara med.