Nu är det val. På riksplanet pratar flera partier om att Sverige ska bli tryggare. Några lovar att sänka priset på bränsle. Ett fåtal pratar om klimatet. Förra veckan handlade debatten om asylrätt – om ifall människor som på grund av sin sexuella läggning flyr från en säker död ska ha rätt att komma nån annanstans och vad som ska räknas som skäl. Men också om elproducenternas behov av statlig uppbackning.
På lokal nivå är många löften egentligen inte ens politik. Kommunerna styrs av skollagen, socialtjänstlagen och andra lagar. Att lova att man ska införa lärarassistenter är att sätta sig över skollagen, för det är nämligen rektor som styr skolverksamheten och bestämmer vilka resurser som ska användas var. Att lova att socialbidragen ska bli mindre är ett långsiktigt arbete – för lägsta nivå på beloppen är givna och det man kan göra är att jobba med att stärka människor så att de klarar att försörja sig själv – inte bara säga åt folk att kamma sig och skaffa ett jobb. Att vara upprörd över avsaknad av offentlig debatt när orsaken är att man tagit sig tid för att prata tills man blivit överens kan i sak inte vara nåt dåligt, annat än för den som vill komma med kritik men inga lösningar. Och ska vi vara riktigt ärliga så beror ändå möjligheten att kunna satsa på nånting på om man har ordning och reda i sina finanser, man kan inte drömma fram pengar, det är inte raketforskning.
Alla mynt har två sidor, men många partier vägrar att prata om fler än en. Kasta ut alla invandrare – oavsett om de behövs som arbetskraft och att det också är givande att kulturer möts. Sätt fler i fängelse på längre tid – oavsett om de kommer att göra fler brott när de kommer ut igen och hjulet bara snurrar fortare. Och framför allt – låt de där ljugande homosexuella eller de med en annan religion än din eller min stanna i det land där de blir stenade. Homosexualitet är ju tydligen nåt man väljer och islam och islamister är väl samma sak? Allt det här får mig att sucka och också bli rädd för vart vi är på väg. Sist jag kollade hade vi rätt många från andra länder som tog hand om både våra gamla och patienterna på sjukhusen. Jag vet att sociala klyftor har större betydelse för om man blir kriminell än vilken religion man tror på eller vilket land man kommer ifrån. Och aldrig har jag brytt mig särskilt mycket om vem någon väljer att dela säng med.
Jag vill inte att lagar ska baseras på om fel person tycker att homosexuella har rätt att vara sig själva. Jag vet att ett tidigt ingripande i trassliga familjer kostar pengar, men mycket mindre än vad grov kriminalitet kostar. Och jag tror, även om det inte är en populär åsikt idag, att vi också är mer benägna att framtidssäkra våra hem mot stora energikostnader om priset är högre – jag menar, vem minns inte 70-talets direktverkande el-element i en tid då elen var billig?
Så vad känns viktigt för dig? Att kommunen får ut så mycket verksamhet som möjligt för pengarna men också att man faktiskt vågar fatta obekväma beslut för att det är det rätta? Eller tror du hellre på den som lovar guld och gröna skogar. Orkar du tänka så långt som att vi borde ha ett samhälle som håller ihop och inser du att det också gagnar dig även om du inte kan se exakt hur idag? Eller vill du ställa människa mot människa, rik mot fattig, högljudd mot den som är mer försiktig? Det har betydelse hur du röstar i de olika valen. Ibland har det räckt med en röst för att den ena eller den andra linjen ska vinna.