Vad är egentligen gott ledarskap?

Britta Flinkfeldt skriver om hur ledarskap inte innebär flest likes på sociala medier, utan snarare att våga se den större bilden.

Britta Flinkfeldt

Britta Flinkfeldt

Foto: Kata Nilsson

Krönika2020-11-09 05:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ibland kliar det i fingrarna att gå ut i sociala media och vara supertydlig. Jag vet vad som håller mig tillbaka. Trådar som drar iväg. Där man får ta djupa andetag och säga samma saker igen och igen. Lägga tid och energi på människor som faktiskt bara vill bråka. Ibland behöver man finnas där ändå. Balansera. Svara utan att vara raljant när någon provocerar på ett onödigt sätt. Och någonstans där hamnar man i frågan om vad som är ledarskap? Hur visar man ledarskap? Och är det verkligen bara ett ansvar för vissa?

Sociala medier innebär snabba puckar. Inom några minuter börjar reaktioner trilla in. Använd känslor och måla med en bred pensel så åker tummarna upp. Forskningen visar hur belöningscentra i hjärnan aktiveras. Det kan till och med gå så långt att det blir ett beroende. Men bara uppmärksamhet är väl inget kvitto på att man klarar att vara en bra människa?

Ansvaret som politiker är att hela tiden backa tillbaka till den större bilden, så att detaljerna försvinner, för att gå mot det man tror blir det bästa för de flesta. Att inte låta sig förledas av ”anekdotisk bevisföring” eller billiga trick där känslorna väcks.

Att någon klarade bilolyckan utan bilbälte är inget som helst bevis för att det är bättre för alla att åka bil utan bälte. Om jag lever tills jag är hundrasju år gammal och röker fyrtio cigaretter om dagen så är det inget bevis för att folk i allmänhet inte kommer att drabbas av sjukdom om de lever så. Eller när jag ser rubriker som säger att någon skjutits ihjäl i Södertälje. Även om känslorna drar iväg med förnuftet och man blir skraj så betyder det i sak inte att våldet ökat i landet. Bara att det ju är såna rubriker som säljer.

Min uppfattning är att den som bara försöker hitta blottor hos andra för att vinna poäng i en debatt inte är en riktig ledare. Den är heller inte ledare som inte vågar fatta ett obekvämt beslut som man tror är det långsiktigt bästa. Den är inte ledare som inte vågar stå längst fram och ha en egen åsikt även om den inte är populär. Och då spelar det ingen roll om man leder en liten kommun, en hel region eller till och med en del av världen. Och vi bestämmer själva vilka ledare vi vill ha.

Att skaffa korrekt information är inte så svårt. Att låta bli att sprida antaganden och till och med lögner verkar betydligt svårare. Att skylla på andra gör en inte till en större människa. Och att gömma sig bakom ett tangentbord istället för att fråga öga mot öga hur någon tänkte bidrar inte till en bättre värld.