Jag tillhör dem som blir skogstokig på köpande och säljande av elever. Jag blir tokig på att vi har friskolor vars ägare tar ut enorma vinster och där det gått så långt att man låtsas att det är fullt när en elev som har större behov av hjälp söker plats men det går bra att komma in för elever med rätt föräldrar, ur rätt samhällsklass. Det är så långt ifrån allt jag tror på och det är så ruttet att jag saknar ord. Jag blir lika arg när den här cirkusen har spridit sig till vuxenutbildningen. Skolor som tar betalt för betyg för kurser som elever inte ens har gått, eller där de inte fått någon undervisning. När det finns kommuner som inte tar ansvar för de utbildningar som de köper in, och alltså inte tar det ansvar som är deras att utöva.
Jag tror på allas lika värde. Jag vet också att alla inte är precis likadana och att vi därför, om alla ska ha samma möjligheter i livet, måste satsa olika mycket resurser för att matcha olika stora behov. Jag är fullt medveten om att alla inte tar de möjligheter de får. Det finns flera orsaker till det. En handlar om hemförhållanden, när föräldrar inte riktigt klarar sitt uppdrag. Men till och med för det har skolan ett ansvar som kallas för det kompensatoriska uppdraget, vi som samhälle försöker stötta där föräldrarna inte gör det.
Det finns jättebra friskolor. Det förtjänar att sägas. Jag har en särskild förkärlek för skolor som har startats av personal som inte kommit till sin rätt där de jobbade förut. Som vill mera och som har kraft och energi att genomföra det. Visst innebär de en risk, det ska också sägas. Om personalen inte längre tycker det är så roligt att, utöver sitt läraruppdrag, också driva ett företag och därför lägger ner – då står kommunen där med en skyldighet att redan nästa dag ta emot de elever som helt plötsligt blev över. Men ofta hör vi om riktigt bra undervisning av dedikerade pedagoger i den här typen av friskolor.
Det är de andra jag blir galen på. De som sorterar elever. Ger för höga betyg utan att eleverna når upp till betygskraven och sen använder det som ett försäljningsknep. Se här! Så här bra går det för våra elever, minsann! Fast det är fiffel och båg och ingenting annat. Är man de minsta insatt i skolans ekonomi så vet man att den allra största kostnaden består i löner till personalen. Det är inte lokalerna eller skolböckerna som är det kritiska – det är antalet tjänster dividerat med antalet elever. Det betyder att om man vill att det ska bli pengar över mellan det man får av kommunen per elev i skolpeng och de kostnader man har, så är det allra enklaste att inte ha riktigt lika många anställda. Friskolor har inte samma personaltäthet som kommunala skolor. Ja, säger någon, men det kanske betyder att de bedriver sin verksamhet mer effektivt och kanske kommunala skolor har nånting att lära? För det vet man ju hur det är med det där kommunala, inte har ju de riktigt så bra koll, nog borde de kunna göra sitt jobb lite billigare så den där kommunalskatten kunde räcka till lite annat, eller hur?
Kommunala skolor tar emot alla elever, utan att spekulera i om de kommer att kräva mycket eller lite resurser för att komma ut färdiga. Och det är just detta, att vi inte bedömer skolorna på lika grunder, som gör mig galen, och som jag inte begriper hur någon politiker, i något parti, kan försvara. Men det skulle vara intressant om någon ville försöka!