Helgtid innebär för många lästid. Jag har läst den amerikanska senatens rapport om CIA:s förhörsmetoder som släpptes i mitten av december. Ett av många skrämmande avslöjanden är att de som i stora delar utarbetat CIA:s ”förstärkta förhörsmetoder” i kriget mot terrorn är två psykologer som i sitt företag också tjänat mycket pengar – 180 miljoner dollar – på sitt kontrakt med CIA. Båda är pensionerade från amerikanska luftförsvaret. De hade ingen erfarenhet av förhör, lingvistik eller kulturella skillnader. De hade inga specialkunskaper om terrorism. Trots det kom de fram till att testa med att framkalla inlärd hjälplöshet hos terrormisstänkta genom oförutsägbarhet, hot och tvång vilket skulle öka samarbetsviljan men ledde till ren tortyr. De bröt givetvis mot psykologetiken, för att inte tala om mänskliga rättigheter. Intressant nog hade CIA redan innan 11 september 2001 konstaterat att tortyr är ineffektivt rent underrättelsemässigt.
Nu är det andra psykologer, på exempelvis Göteborgs universitet, som forskar om förhörsmetoder – och de ska bli mer humana. Forskningen bekostas av FBI, Federala utredningsbyrån. För nästan precis ett år sedan nämnde jag förhörsforskningen här i spalten. Då funderade jag över det etiskt lämpliga i att ett universitet samarbetar med en utrikes underrättelsetjänst.
Bakgrunden är president Obamas exekutiva order 2009 om att USA:s 17 underrättelsetjänster måste följa arméns förhörsmanual som förbjuder inhumana metoder och beaktar FN:s tortyrkonvention och Genèvekonventionen. Kort därefter formades en förhörsgrupp som kallas HIG. Det står för High-Value Detainee Interrogation Group (ungefär Förhörsgrupp för misstänkta med högt underrättelsevärde).
Gruppen lyder under FBI och består av personal från FBI, CIA och DIA (Försvarets underrättelsetjänst). Verksamheten är tvådelad: dels en mobil elitstyrka av förhörsledare med befogenhet att utföra förhör i och utanför USA, dels ett vetenskapligt program.
Det är här Göteborgs universitet kommer in i bilden. Professorn i psykologi, Pär-Anders Granhag, på psykologiska institutionen och universitet lyfts i broschyren fram som en del av FBI:s förhörsgrupps forskningsprogram. Forskningen handlar bland annat om hur en vänlig konversationsstil kan få misstänkta att avslöja mer än de tror. Vid tre tillfällen har Göteborgsforskarna gjort presentationer på FBI i Washington, enligt institutionens hemsida. Forskningen sker inte på FBI:s uppdrag utan betecknas av institutionen som fri och öppen.
Forskningens syfte är alltså gott och den är inte hemlig. Men återigen: är samarbetet lämpligt? Jag frågade ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson (s). Hennes kommentar är att forskare och universitet i Sverige genom lag har långtgående frihet att utforma sin forskning. Det är grundläggande för att undvika en politiserad styrning av forskningen, menar hon. Att ”undvika en politiserad styrning av forskningen” låter bra – men i det här fallet hävdar jag att ministern bortser från att FBI är en politiskt styrd organisation vars högsta prioritet är att skydda amerikanska intressen.
Under året har jag tipsat flera nyhetsredaktioner med klent resultat. FBI-samarbetet verkar inte vara något som bör kritiskt granskas. Dagens Nyheter skrev till exempel att svenskar hjälper FBI att avslöja lögnare.
Hjälper – ja, så kan det ses. Men jag ser i stället att USA:s världsbild och dess säkerhetspolitik har normaliserats till den grad att den knappt ifrågasätts längre.