Mycket har ändrats sedan den Socialdemokratiska rörelsen tog arbetarklassen ur fattigdom. Vi bor bättre, lever friska längre och den växande skaran med bra medelinkomster är bra exempel. Det finns många LO yrken, i synnerhet manliga som har en betydligt högre lön än akademikeryrken, även bättre arbetsvillkor. Det finns fortfarande dem som inte klarar arbete till pensionsåldern, att vara beroende av sin fysiska kraft för försörjning gör livet skört, det vet inte minst de som hamnar i långvarig sjukskrivning. Det saknas inte uppgifter för rörelsen, men på det stora hela har Svenssons de ganska bra. Har vi glömt hur fattigdom, social isolering påverkade generationerna innan oss? Att prata klass är inte längre självklart, ändå finns det där. Klassamhället.
Debatten om utanförskapsområden och lämpliga åtgärder har starka beröringspunkter med arbetarklassens historia. Att läsa ”Tills alla dör”, en av de böcker som skrivits om det som händer i områden där unga män som tidigare varit barndomsvänner skjuter ihjäl varandra är både nutid och en resa i historien. Det är trångboddhet, låg utbildning, det är fattigdom, föräldrar som antingen arbetar dygnet runt eller inte alls, frånvarande fäder, isolering från resten av samhället. Det är svårt att göra läxan i trångboddhet, det gör också att tillflyktsort blir utanför hemmet. När pengar knappt räcker till mat och bostad, blir drömmar begränsade och tron på ett bättre liv är inte ens i närheten.
I detta växer religiös extremism och kriminalitet, vilket också är historiskt bekant. Det är nya religioner, nya vapen och droger. Droger, vapen, teknik som telefoner och internet fanns inte så visst behövs ny lagstiftning och bättre möjligheter att lagföra dem som begår brott där råder ingen tvekan, den som begår brott ska inte undkomma. Men vad fattigdom, social isolering gör med människor vet Socialdemokratin, det sitter i vårt DNA. När det kommer till förebyggande arbete, har vi välbeprövade metoder. Även arbetarklassens i slutet av förra seklet skylldes för att sakna förmåga att ta hand om sina barn, samma händer nu, fast vi vet att det handlar om förutsättningar. Vi behöver föräldrar som har jobb men samtidigt fri tid nog att ta hand om sina barn, en skola och förskola som har resurser nog till varje unge, ett närvarande samhälle, bra bostäder med fina områden att växa upp i. Det ska finnas framtidshopp i varje del av samhället. Då förebygger vi kriminalitet-inte genom att snabbutreda och medicinera.
Det är så cyniskt av Moderaterna. Att barn behöver utredas brukar ofta lärare och familj se, men då måste det finnas resurser för utredning OCH till hjälpen som sedan krävs. Det är inte alltid medicin, och aldrig bara medicin. Samtidigt som Moderaterna föreslår snabbscanning och medicin har man lagt ner BUP och minskat resurserna i skolorna. De sitter redan på lösningen, istället gör man i praktiken tvärtom.
Insatser som krävs är inte raketforskning, men kräver resurser, långsiktighet och mod. Mod att stå upp för det som inte drar ner applåder, det som tar tid.Vi behöver inte hittepå lösningar som fokuserar på vart människor kommer ifrån istället för den situationen de befinner sig i. Jag blir därför hoppfull när jag hör statsministern presenterar valmanifestet och säger- För varje krona som vi vill lägga på fler poliser, ska minst en krona läggas på det förebyggande arbetet för att stoppa nyrekryteringen och bryta segregationen.