Ååh, åka pendeltåg, jag är en loser baby, jag har inget körkort. Markoolios gamla dänga har ekat i mitt huvud när jag stått på perrongen i en Stockholmsförort en trött måndagsmorgon.
Jag har inget körkort. Det är nästan pinsamt att säga till folk här uppe i Norrbotten. Än värre är den handlingsförlamning som jag känner av att ständigt vara beroende av andra för att ta mig runt. Även om Piteå är fint och promenadvädret har varit bra, så är det lite långt att gå överallt häruppe. Bussarna räcker en bit, men på många håll förutsätts att man kör bil. Särskilt om man vill ta sig utanför tätorten.
Att pendla i Stockholm går jäkligt fort. Pendeltågen brassar på i betydligt högre fart än bilarna, i synnerhet vid rusningstider där köerna på motorvägen ringlar sig långa. Det är också bekvämt, och relativt billigt.
Det kommer troligtvis aldrig gå tåg överallt i Norrbotten. Men nu när regeringen presenterat infrastrukturpropositionen hör vi återigen om Norrbotniabanan. Det får mig att börja drömma. Tänk att kunna susa fram från Umeå, via Skellefteå, Piteå till Luleå. På tåg som dundrar fram längs med kusten. Restiden för hela sträckan beräknas bli knappa två timmar. Det är jäkligt stor skillnad mot de dryga 4 timmar det tar med dagens kollektivtrafik.
Drömmarna drar fort iväg. Enligt propositionen ska det ske ”en fortsatt utbyggnad av järnvägen i norra Sverige och planeringen för att bygga Norrbotniabanan i sin helhet ska intensifieras”. En intensifiering av planeringen alltså. Gott så, men planer har vi väl mer än nog av?
Jag är ingen expert på järnvägar, men en sak vet jag. Det är att planer om Norrbotniabanan finns så att det räcker och blir över. Det är hög tid att det börjar byggas i snabbare takt, i synnerhet med de nya industrierna som utvecklas i Skellefteå och Luleå. Med Norrbotniabanan kan Piteå bli knutpunkten mellan dessa två orter.
Om ett par år börjar förhoppningsvis banan bli klar. Jag, som precis har börjat övningsköra, kanske har hunnit få mitt körkort då. Om inte, så hoppas jag att slippa skämmas här uppe när jag susar förbi på tåget, med hundratals morgontrötta pendlare bredvid mig.