I min ledarkrönika i onsdags tog jag upp frågan om Piteå kommun finns med där de skulle behöva finnas med. Jag kan väl inte direkt säga att jag fått särskilt många reaktioner på denna ledarkrönika, men några har det i alla fall kommit. De reaktioner som jag hittills mött bekräftar tyvärr den bild jag har av att Piteå kommun skulle behöva vara betydligt mer aktiva än vad man kanske är. Eller åtminstone, om man ska göra en mer skonsam tolkning, att det arbete man bedriver skulle behöva vara avsevärt mer synligt.
En kommentar som kom på tidningens sajt gick ut på i ironisk ton att det inte var små krav jag kom med om jag krävde att man från kommunens håll också skulle vara aktiv. Även om kommentaren var väldigt bitsk och lätt hånfullt formulerad gentemot kommunen så finns det tyvärr en allvarlig kärna i kommentaren. Synpunkten att Piteå inte tar den plats i Norrbotten som man borde möter jag lite då och då faktiskt. Och jag har själv kommit att reflektera över detta alltmer.
När man tittar på länets residensstad Luleå så ser man en tydlig skillnad mellan hur orterna agerar. Luleå bedriver ett strategiskt arbete för att befästa sin position i länet som det nav kring vilket länets utveckling snurrar. I alla möjliga sammanhang positionerar de sig som länets självklara fixstjärna. Ett talande exempel är när man utan att tveka tar strid med Piteå om funktionen som länets danscentrum. Med utgångspunkt i sin storlek och sin position som länscentrum så framför man med rak rygg och högburet huvud sina anspråk.
Lägg märke till att jag inte klandrar Luleå för att man agerar på detta sätt. Jag vill i stället lyfta fram att jag tycker att Piteå borde agera med samma självklara pondus, som Luleå gör, på de områden där man vill positionera sig. Blir det fajt är det bara att vässa klorna. Att konkurrens är bra har vi ju fått lära oss från marknadens aktörer.
En gång i tiden så var det självklart för Piteå att ta plats. Visst tyckte vissa att piteborna var självgoda och kaxiga. Men nog visste dessa personer att Piteå fanns. Piteå syntes och hördes och därmed så fanns också Piteå på den mentala kartan.
När jag tillträdde som kommunalråd i Arjeplog i början av detta millenium så upplevde jag det som ett enormt problem att människor alltid tog fel på Arjeplog och Arvidsjaur. Och det var alltid Arvidsjaur som människor kom att tänka på. Detta var naturligtvis till del en effekt av att Arvidsjaur hade K4, och att många därför hade hört talas om Arvidsjaur utifrån detta. Men till stor del var det också en effekt av att kommunen haft en rad färgstarka företrädare som tagit plats på olika sätt. De hade synliggjort Arvidsjaur på ett helt annat sätt än vad deras kollegor i Arjeplog gjort.
Detta bestämde jag mig för att ändra på. Målsättningen var att om man skulle tänka på vår del av landet så skulle ortsnamnet som kommer upp vara Arjeplog. Strategin var enkel. Arjeplog ska synas mer än Arvidsjaur och omnämnas oftare i olika sammanhang. Ett av de bevis jag fick på att strategin var lyckad var när tidningen Riksdag och Departement refererade ett beslut om statliga pengar till utbyggnaden av landningsbanan på flygplatsen i Arjeplog, med hänvisning till dess betydelse för biltestverksamheten i regionen. Det var bara en av alla gånger folk tog fel i motsatt riktning mot tidigare.
Slutsatsen är att Piteå, om man vill stärka sin position i länet, måste vässa armbågarna och klorna, bli kaxigare och uppträda med en avsevärt större pondus än man åtminstone uppvisar i det offentliga rummet i dagsläget. Vill man finnas på kartan så måste man synas. Att synas är dessutom extremt viktigt för självbilden hos befolkningen. Piteå är en fantastisk plats med oanade möjligheter. Det ska man veta utanför Piteå också!