Skolorna och studieförbunden var redan från början avsedda att vara fristående från den offentliga skolan. De var ett uttryck för de framväxande folkrörelserna och folkets ambitioner att frigöra sig från den ofrihet som präglade det svenska samhället fram till den allmänna rösträttens införande 1921.
I en tid då bara omkring 20% av männen och 0% av kvinnorna hade rösträtt, när universitet och utbildningssystem var stängda för vanligt folk och där frihet var något man sökte i andra länder var folkbildningen ett sätt att rusta sig för att åstadkomma förändring.
Som författaren Kerstin Mustel skriver i texten Folkhögskolans idélinjer:
När folkhögskolorna trädde in på scenen på 1800-talet satte de sig upp mot det etablerade samhällets kunskapssyn och pedagogiska riktlinjer. Folkbildarnas mål var den gången klara och entydiga: Bildning och medborgarkunskap skulle ge den enskilde redskap för att ta makten över sitt eget liv och för att tillsammans med andra påverka och förändra samhället. Ökad kunskap till den stora massan skulle kunna förändra världen.
Sverigedemokraterna vill gärna hävda att folkbildningen är resultatet av ett socialdemokratiskt arv och därför måste monteras ned. Mer fel kan de inte ha. Kärnan i den svenska folkhögskolans idégrund kommer från liberalismen, den kristna humanismen och upplysningstankarna. Det gör det ju lite extra paradoxalt att det är en liberal utbildningsminister som leder den politiska nedskärningen av folkbildningen.
Redan från början uppvisade folkbildningen den mångfald som också finns idag. Medborgarbildning, självbildning, frivillighet och stärkandet av demokratin var och är centrala tankar inom folkbildningen än idag.
I kommuner där SD har fått avgörande inflytande över politiken, som Hässleholm och Trelleborg, har partiet redan inlett sitt angrepp och strypt allt stöd till folkbildningen. På nationell nivå vill man kapa stödet med 1,2 miljarder vilket motsvarar 25% av den statliga finansieringen. Det vore ett dråpslag.
Sverigedemokraterna ser folkbildningen, precis som fackföreningsrörelsen, som ett hinder för sin politik vid ett tänkt scenario där de får regeringsmakten i Sverige. Organiserad arbetskraft och en fri och självständig folkbildning är delar av vårt demokratiska självförsvar, barriärer mot den totala kontroll över samhället som Sverigedemokraterna eftersträvar.
Ungefär en miljon människor, som varje år deltar i folkbildningens verksamhet, riskerar att påverkas. Flyktingar från Ukraina som lär sig svenska, ungdomar som repar med sina band, pensionärer som lär sig använda BankID eller personer från studieovana hem som får en ny chans till utbildning är några exempel.
Nedskärningarna skulle vara extra kännbara på små glesbygds- och landsbygdskommuner där andelen deltagare inom folkbildningen är särskilt hög.
Lögnen är central för Sverigedemokraterna. Lögnen är diktaturens första verktyg. En fri och obunden folkbildning är ett försvar för kritiskt tänkande och källkritik. Det är här konfliktlinjen finns för Sverigedemokraterna och förklarar varför de hatar bildningsverksamhet och gör allt för att sänka den.