Stöd till sydsvenska spabadsägare

Strax efter att förhandlingarna mellan Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna blivit klara proklamerade Ulf Kristersson (M) stolt att han ville vara hela Sveriges statsminister.
Han gjorde ett stort nummer av saken i sin regeringsförklar – det var nu, menade han, dags att lägga polariseringen åt sidan och samlas bakom hans regering.
Strax därefter utsåg han en regering där inte ett enda statsråd är bosatt i norra Sverige – och under den gångna veckan har vi fått se vad en sådan regeringssammansättning motsvaras av i den politiska praktiken.
Ett av högerns allra viktigaste vallöften var det elstödspris till utsatta konsumenter som skulle vara på plats redan den första november. 
Delar av det förslaget har nu presenterats, och för det första kan man konstatera att det inte är klart till den första november och att det inte handlar om ett stöd som riktas till den kommande vintern – utan till det gångna året. 
Det är naturligtvis välkommet för de hårt ansatta konsumenterna – men det är också snudd på obegripligt. Det är ju först i vinter som vi riskerar att verkligen känna av de höga priserna på den europeiska energimarknaden, och det som har oroat både företagare och hushåll är ju inte de elräkningar som redan är betalda.
För det andra går det att slå fast att mycket ännu är oklart, och att förslaget mest av allt ser ut som ett hastverk för att kunna presentera någonting överhuvudtaget. Det är ännu inte fastslaget vare sig hur eller när de utlovade pengarna ska betalas ut.
Men det tredje och allra mest överraskande, är att man har valt att rikta stödet specifikt till elområde 3 och 4 – eller närmare bestämt till södra Sverige.
Det finns ett sken av rimlighet i det med tanke på att det faktiskt är där priserna har varit allra högst, men det är ett argument som är så tunt att det spricker bara man skrapar på ytan av det.
En höjning av priserna spräcker budgeten oavsett i vilken del av landet det sker, och inflationen är lika hög oavsett var i landet man befinner sig. Det är bara att ställa sig frågan var uppvärmningskostnaderna är allra högst för att förstå orimligheten i den här ordningen.
Varför ska kommuner i norra Sverige bära kostnaden för att blå kommuner i söder under lång tid har blockerat bygget av nya vindkraftverk?
För hushållen blir effekten av att storkonsumenter i söder hålls skadeslösa för det gånga årets förbrukning – för företagen att några av landets allra viktigaste men också mest elintensiva industrier kommer att behöva bära sina egna kostnader utan stöd.
Så ser effekterna ut på det praktiska och ekonomiska planet – men nästan lika allvarliga är faktiskt konsekvenserna på det samhälleliga planet. 
Regeringens elstöd ger intryck av att vara en riktad subvention till innehavare av de berömda spabaden i södra Sverige, och om det allra viktigaste i kristider är att man håller ihop och tar sig igenom dem tillsammans är detta ett dråpslag för sammanhållningen inom landet.
Det behöver knappast konstateras att detta också är ett dråpslag för Ulf Kristerssons synnerligen kortlivade ambition att vara en statsminister för hela landet – han har valt sida och bekänt färg, och det är tydligt vilka delar av landet han egentligen är intresserad av att vara statsminister för.
Det här förslaget om elprisstöd är dyrt, illa utformat ur ett praktiskt perspektiv och nästan demonstrativt osmakligt ur ett symboliskt perspektiv. 
Det borde aldrig ha lagts fram – och borde dras tillbaka och göras om från grunden så snart det bara är möjligt.