Tänk dig att du har barn som hamnar i en ekonomisk kris. De får, av olika anledningar, inte ihop det och riskerar att både gå hungriga och hamna på gatan. När du sedan givit barnen ekonomiskt stöd visar det sig att ett, eller ett par av barnen inte alls använt pengarna till att köpa förnödenheter eller betala räkningar utan lagt dem på hög. Visst skulle det kännas snopet? Så skulle man tyvärr kunna beskriva det som skett i Region Norrbotten.
I dagarna har vi kunnat läsa att Region Norrbotten gör ett årsresultat på 1693 miljoner kronor plus för 2021. Trots att läget inom vård och omsorg har beskrivits som minst sagt ansträngt beskrivs resultatet på runt 6 800 kronor plus per invånare i regionen som en bragd. Som att din unge skulle skryta om sina ökade tillgångar och slå sig för bröstet för sin ekonomiska hantering – på din och din ekonomis bekostnad.
Resultatet firar nu regionen trots otaliga larm om en ohållbar arbetsmiljö redan innan pandemin. Initiativet “Tillsammans för Norrbotten” startade bara någon vecka innan restriktionerna tog fart i mars 2020. Där mobiliserade personal och vårdtagare motstånd mot den förda politik som inneburit bland annat sämre vård och patientsäkerhet. Man underströk vikten av att ändra riktning och efterlyste krisinsikt - och politisk handling. Som att ens unge klagar på utomstående faktorer, typ konjunktur och arbetslöshet fastän personen var satt i skuld redan innan.
De senaste två åren har läget varit ansträngt ute i regionerna och uppdraget har förändrats då vissa saker behövts läggas på is till fördel för exempelvis smittskydd och vaccin. Regeringen, med Lena Hallengren i spetsen, har med detta i åtanke skjutit till extra pengar i syfte att stärka upp där personal vittnar om ohållbara situationer och för att undvika att utsätta dem och patienter, brukare och andra som nyttjar vård och omsorg för smitta. Nu sparar regionpolitikerna in istället för att till exempel anställa fler. Tvärtom har personalstyrkan bantats.
Goda ekonomiska resultat är dock en klen tröst för de slitna arbetstagare som fått både applåder och hjältestatus när de egentligen bett om fler kollegor och mer skyddsutrustning. Svenska staten, eller egentligen svenska skattebetalare, har tagit ett större ekonomiskt ansvar i pandemin liksom en familjemedlem ibland gör när det tryter. Däremot är det inte schysst att använda statens pengar, våra gemensamma, till ideologiskt motiverade så kallade effektiviseringar för sakens skull på bekostnad av patientsäkerheten och regionens personal.
Vem som helst kan klaga på att vården och omsorgen är dålig och att vi därför behöver fler (privata) alternativ och att det går att skära ner. Tanken var dock inte att använda pandemistödet till att underminera välfärden, inte heller att städa upp i budgetekvationer hos regionpolitiker som vägrar vara ärliga med att det inte går att både snåla in och upprätthålla kvaliteten på vård och omsorg.
Nej, en sådan unge, eller region, kan inte komma undan med att kalla det för en vinst på bekostnad av någon annan. I regionernas fall är “den andra” personal och våra gemensamma resurser. Att skryta när ens personal i ren och skär desperation sätter upp gula lappar i hopp om att få gehör i sin vädjan om fler kollegor, rätt till semester eller att slippa jobba extra i tid och otid känns fel. Och skattebetalare ska inte vara regionens föräldrar.