Stå med mössan i hand lika förnedrande nu som då

Efter en bister vinter blåser kalla vindar även till våren. Ökad inflation och höga elpriser gör fattiga barnfamiljer fattigare.

Matkassar redo för välgörenhet.

Matkassar redo för välgörenhet.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Krönika2023-03-23 06:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Lösningar krävs och det snabbt. Men välgörenhet är inte svaret. 

Media rapporterar om skolor som larmar om att elever äter mycket mer till lunch på måndagar och fredagar. Man blir inte längre mätt på maten hemma under helgen. Barnfattigdom är inget nytt fenomen. Men antalet utsatta familjer som inte längre har råd med det mest basala ökar. Sajten lägenhetsbytes statistik visar att fler vill flytta till boende med billigare hyra. Spartipsen haglar och nästan alla behöver se över sin personliga ekonomi. Vilka kostnader går att dra ned på? Har man råd med någon semesterresa alls i år? Nytt förhållningssätt för medelklassfamiljer. Samtidigt vardag sedan länge för stora delar av LO-förbundens medlemmar.  

I början av 1900-talet fick sämre bemedlade barn gå fram till läraren i klassrummet och be om ordentliga skor. Alla klasskamrater såg skammen och förnedringen. Skomodeller som var lätta att känna igen. Ingen kunde missförstå var de kom ifrån. Kontrollen av fattiga familjer var hemsk. Vem vill tvingas visa upp vad man väljer att köpa för sina pengar och dömas utifrån det? Oavsett storlek på plånboken. En stark välfärdsstat och rimliga reformer gjorde sedan att Sverige kunde lämna fattigdomen bakom sig. 

Men nu är den tillbaka. Och med det frodas välgörenhetsbranschen. Privatpersoner skapar grupper på Facebook och berättar att de gärna vill skänka matkassar och leksaker. Men bara till familjer som är fattiga på riktigt. Vem som nu vill räcka upp handen och skylta med det så alla kan se? Givaren går igång på att ge så länge den känner för det. Mottagaren måste visa upp en bild som går hem. Ledsen, snäll och behövande, absolut. Arg och stressad, helst inte. Missbrukare, nej verkligen inte, de borde veta bättre. Helt godtyckliga beslut som gör att de allra mest utsatta blir utan. Allmosan finns så länge givaren önskar. Utan stabilitet och kontinuitet.  

Organisationen Majblomman har som affärsidé att klappa fattiga barn på huvudet. Hos dem kan man ansöka om bidrag till en aktivitet eller för till exempel fotbollsskor. Ansökningsblanketten är omfattande. Föräldrar måste redovisa alla typer av inkomster och bifoga intyg från utomstående att barnets situation verkligen är illa. Till sist krävs en, förmodligen tårdrypande, text om vad en slant skulle betyda för barnet. 

Pengarna som Majblomman delar ut kommer från barn som säljer majblommor. Barn jobbar för att andra ungar ska tigga om hjälp. Misslyckas man med försäljningen blir det mindre pengar till utsatta. Tung insikt för en kämpande nioåring att ta in. Endast 40 procent av intäkterna används som ekonomiskt stöd. Volontärer beslutar om vilka barn som till slut får bidrag. Det handlar om outbildade personer som verkar på amatörmässiga grunder. Där har vi det igen, godtyckligheten. Såhär har Majblommans arbete pågått sedan 1907. Kanske på tiden att skala ner och modernisera? Verksamhetsgrenen påverkansarbete om barnfattigdom duger gott. 

Fattigdom kan bara bekämpas med generell välfärd. Det som är unikt för Sverige och andra länder sneglar avundsjukt på. Stark socialtjänst, jämlik skola, trygg vård, billiga bostäder och ett socialförsäkringssystem som går att lita på. Höjda barnbidrag skulle lugna många pressade familjer idag. Så barn slipper stå med mössan i hand hos Majblomman eller någon annan nyckfull donator.