Jag gick med i Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, sommaren 2006. Några månader senare förlorade S valet och den moderat-ledda regeringen Reinfeldt tillträdde. Både min uppväxt och mitt politiska engagemang har förstås präglats av åren då Sverige hade en högerregering.
I SSU var vi duktiga på att värva medlemmar, att driva politik, och att aldrig nöja oss med låga ambitioner hos vårt moderparti. Inför valet 2014 kändes det verkligen som att förändringens vindar blåste och på vallägret den sommaren pratades det en hel del om att SSU inte fick bli ”regeringens ungdomsförbund” om regeringsskifte skulle komma att ske.
Det är en grej SSU genom alltid behövt resonera kring. Eftersom Socialdemokraterna suttit i regering större delen av tiden i Sverige sedan demokrati infördes. Det är viktigt att ungdomsförbundet inte bara blir en hejarklack, utan även utvecklar politik som går att driva gentemot det egna partiet.
Det är förstås också därför som SSU varit ett seriöst ungdomsförbund på den politiska arenan i Sverige, som har lyckats få igenom allt ifrån miljonprogram till 90-dagarsgaranti. Om ens moderparti allt som oftast är regeringsparti så går det förstås lättare att förändra samhället. Därför var den diskussionen nyttig att ha i SSU inför 2014, då i princip alla som var aktiva i ungdomsförbundet blivit det under åren S varit i opposition.
I dagarna har det varit tydligt att SSU inte är regeringens ungdomsförbund, och inte blint hejar på regeringen. Regeringen består nämligen av två partier, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vore SSU regeringens ungdomsförbund hade SSU dragit i bromsen när S nu försöker göra upp om "volymmål" i migrationspolitiken med Moderaterna utan att ha sitt andra regeringsparti med sig.
SSU har inte bromsat. SSU har inte sagt ”lyssna på MP”. SSU har bara hejat på sitt eget parti, precis i enlighet med risken som beskrevs 2014, även om beskrivningen då var just ”regeringens ungdomsförbund”. SSU tog på kongressen 2019 beslut om att värna asylrätten, att familjeåterföring ska gälla villkorslöst, och att permanenta (inte tillfälliga) uppehållstillstånd ska vara huvudregel. För att nämna några exempel.
I Aktuellt i måndags debatterade SSU:s förbundsordförande Philip Botström mot Grön Ungdoms språkrör Aida Badeli. Botström menade att det är ansvarslöst att inte söka blocköverskridande överenskommelser i migrationspolitiken. Och sossar är i allmänhet väldigt noga med att ta ansvar. Men det är inte ansvarslöst att låta bli att söka blocköverskridande överenskommelser när det andra blocket vill inskränka asylrätten. Att vara socialdemokrat innebär absolut att ta ansvar - för människovärdet.
Det är, om man bortser från vad frågan faktiskt handlar om (migrationspolitiken) dessutom otroligt ansvarslöst av ett stort regeringsparti att gå bakom ryggen på det mindre regeringspartiet för att söka överenskommelser med oppositionen istället för med sina allierade.
Det är två separata frågor, men Miljöpartiet borde för det första inte gå med på att S inte samtalar med dem först, och för det andra borde inget av regeringspartierna försöka kompromissa om asylrätten. Att SSU försvarar Socialdemokraterna i detta är, särskilt för mig som gammal SSU:are, oerhört uppseendeväckande.
Vill man inte vara regeringens ungdomsförbund är förstås den lättaste vägen till detta att skapa en så pass stor spricka i regeringen att regeringen faller. Men det var inte, vad jag kan komma ihåg, poängen med den diskussionen som SSU hade inför valet 2014. SSU gör klokt i att minnas den diskussionen, och sina egna kongressbeslut.