Corona har drabbat oss alla, och det är naturligtvis värre för vissa. För mig har det svåraste med denna vår varit att jag känt mig isolerad, vilket självfallet inte alls står i relation till andra, mycket värre effekter av det här viruset. Men psykisk ohälsa ökar när vi människor inte tillåts vara sociala på de sätt vi brukade vara tidigare, och många av mina vänner och min familj bor hundratals mil ifrån Piteå.
Inför sommaren släppte regeringen på restriktionerna och lät oss resa inrikes. Vilket förstås var glädjande. Jag har dock inte rest särskilt mycket under semestern, då många av mina familjemedlemmar och vänner istället glädjande nog valt att resa till mig, till och med de som inte hälsat på en enda gång på de två år jag bott här.
Kanske gjorde de det för att vi svenskar inte varit välkomna utomlands och därför hade de ingen annanstans att resa än till Piteå. Men det gör inte mig någonting, för våren har gjort mig så fattig på umgänge att jag bara tyckte det var kul att så många ville komma hit och hälsa på. Gästrummet i min lägenhet har varit ockuperat i stort sätt hela semestern, och det var ju hela poängen med att inreda ett gästrum.
En liten resa har jag dock gjort. Men innan jag berättar om den vill jag berätta att jag, i december, läste mitt horoskop för det kommande året. Jag är inte religiös, inte ens särskilt spirituell, jag läser mest sådant för nöjes skull. Horoskop brukar ju gå att tolka ganska allmänt och det är ofta trevliga saker man får läsa ska hända en själv. Trodde jag.
Mitt 2020 skulle inte alls bli bra, enligt detta horoskop. Mina värderingar skulle skakas om i grunden och mina drömmar om framtiden skulle inte gå att genomföra. Först blev jag förskräckt och såg framför mig att jag skulle vara med om någon olycka, eller helt plötsligt bli moderat. Men jag är som sagt inte särskilt spirituell, och valde helt enkelt att ignorera de nedslående orden.
En kompis som bor här i Piteå fyllde trettio i början av augusti. Våra planer för framtiden, som vi spånade på i början av året, var att hyra ett hus i Sydeuropa vid tiden för hennes bemärkelsedag. Senare tvingades vi förstås inse att denna resa inte skulle bli av. Min vän frågade om jag ändå skulle följa med ifall vi gjorde något lite mer småskaligt. Självklart, svarade jag. Hon sa: ”Bra för jag har tänkt att vi ska bo över här” - och skickade en länk till Sveriges ansett mest hemsökta hus.
Från en villa i Spanien till ett spökhus i skogen. Drömmen för framtiden blev inte som vi tänkt. Och jag som hittills hävdat att jag inte är särskilt spirituell kunde ju inte annat än erkänna att mitt 2020 blev ungefär som horoskopet förutspått, så jag hade inte blivit förvånad om spöken och andar också kunde dyka upp trots att jag aldrig tidigare trott på sådant.
Så blev det inte. Inga andar kom och hälsade under natten. Slutsumman blev en bilresa på femtio mil enkel väg för att bo på en obekväm tältsäng i ett knarrande hus, för att dagen därpå åka tillbaka igen. Men vi hade det ändå väldigt trevligt.
Det där spökhuset blir väl lite grann symbol för hela det här året. Man gick kanske in i 2020 förhoppningsfull, men sedan grusades planerna. Trots det, i slutändan, har nog allas värderingar skakats om en del. För de materiella saker jag förr brukade tycka var rätt viktiga, som exempelvis resor till Spanien, har blivit ganska obetydliga. Det viktiga var att få umgås med mina nära och kära, och på det viset blev sommaren 2020 ändå bra för min del.