Väljarkåren står alltjämt bakom socialdemokratins grundläggande idéer. De flesta människor vill ha ett omfördelande välfärdssamhälle med gemensam vård, skola och omsorg. Problemet är att allt färre tror att partiet Socialdemokraterna kan åstadkomma det. Nu är det bråttom att presentera en ny politisk plan som investerar i landet samtidigt som den ser till att även miljonärer och storföretag betalar sin del.

I ett politiskt landskap som liknar en blåbrun atomvinter får den som läser årets SOM-undersökning nypa sig i armen. Hälften av alla svenskar vill minska inkomstskillnaderna, ha mer jämställdhet, ha ett mångkulturellt samhälle, förbjuda vinster i välfärden, ta bort privata företag från äldreomsorgen, inte höja pensionsåldern, inte minska offentlig sektor och inte ha privata sjukhus.

Trots socialdemokratins decennielånga opinionskris tycks alltså hälften av väljarkåren fortfarande bestå av rena ursossar. Det borde vara öppet mål att kamma hem majoritet i riksdagen. Ändå röstade 60 procent borgerligt i valet 2018. Ändå rasar missnöjet mot Socialdemokraterna. Hur hänger det ihop? 

Ett svar är att borgarna är duktiga på att lova det bästa från två världar. Samma undersökning visar nämligen att bara 17 procent av svenskarna vill höja skatten. Med högerns logik kan man fortsätta glufsa på frukten av socialdemokratins träd i all evighet, trots att vi avskedat trädgårdsmästaren, sålt vattenslangen och saltat jorden. Inte minst KD har varit framgångsrika enligt devisen lova som en sosse, statsbudgetera som en moderat och skyll utfallet på invandrare.

Ett annat svar är att allt färre väljare uppfattar att S i praktiken försöker åstadkomma det som räknades upp inledningsvis. Och ärligt talat, vem vill höja skatten om det ändå inte blir några fler bostäder, bättre bemanning, fler vårdplatser eller något starkare samhälle? Det blir bara ord som ingen längre tror på. Bättre då att se sig omkring hos andra partier, kanske Sd:s lösning är näst bäst.

Socialdemokratin har en framtid i vårt land, det behövs bara omtag i den ekonomiska politiken som ger möjligheter att praktisera den. Partiet måste också fortsätta trycka på att alla delar av samhället ska vara med och betala för välfärden. Mycket kan Magdalena Andersson beskyllas för, men inte för att vara vek mot banker och skattesmitare. Sveriges miljonärer och storföretag har under flera decennier njutit av avdrag, undantag, kryphål och sänkta skattesatser. Det är deras tur att hjälpa till nu.